Månatliga arkiv: december 2017

Längtan

Idag hörde jag via SR app vinter prataren Tomas Sjödin. Kan verkligen rekommenderas. Han talade om den ständiga längtan och att drömma sig bort. Att drömma sig bort för att orka med verkligheten som vi lever i. Och det stora vemodet.Jag känner igen mig. Jag är nog den ständige drömmaren och har en stor längtan inom mig. Jag vill stå nära människor , nära så vi kan dela livet. När vi står nära och kan dela tankar om livet då stillas min längtan. Jag längtar ständigt efter mina barn fast jag vet att de har det bra och lever sina liv. Men jag vill vara där. Och när jag får vara dem nära då stillas också min längtan. Jag längtar ut ut i skogen eller nära vatten, jag längtar efter att skapa. Jag längtar efter frid efter fred efter Gud en stilla frid inom mig. jag längtar bort till andra länder, jag längtar efter äventyr.

Ändå är denna längtan bara en illusion för jag lever här och nu.

Det andra vinter prataren som jag lyssnade på idag var Mia Skäringer. kan också rekommendera det. Hon talade om den sista veckan när hon vakade över sin älskade mormor. Det var vackert och poetiskt.

Döden. Finns så nära och när vet ingen, men den kommer det vet vi. Det är som att vi har livet till låns några korta dagar och år sen ska vår själ flyga iväg. kanske blir vi en ängel? Trots att jag har arbetat inom sjukvården länge och med mycket sjuka personer så är det ändå inte så många som jag har sett dö. Men jag kommer ihåg starkt när en ung jämnårig kamrat dog bara 18 år gammal. Hon hade cancer och till slut orakade inte kroppen längre att kämpa emot och hon dog av en blödning som hon fick som kompilation av all strålning. Det var så sorgligt men ändå vackert på något sätt. Vi kände alla som var i rummet hur själen lämnade hennes kropp och flög iväg. Det var stilla och ljust , inte hemskt. Efter detta ögonblick så tog sorgen över och vi grät mycket. Jag tänker också på min pappa som dog alldeles för tidigt. Jag var inte hos honom när han dog men han låg så fridfullt när vi kom till honom. Hans sista månader fick göra sin dröm som han hade velat göra hela livet. Mamma och han var i Afrika Tanzania de sista månaderna av hans liv, ingen visste då att det skulle bli det sista han gjorde. Han var så lycklig. Jag har också fått vara med när barn har dött och det har varit stor sorg men i rummet dit döden har kommit så har det varit frid. Barn vet när deras liv är slut och de är som änglar. Det är föräldrarna som tror att de kan skydda sina barn från att veta om de ej talar om för barnet. Men barnet vet. Och hur orättvist och smärtsamt är det inte när ett barn dör. Det är svårt att förstå och förstå meningen i det. Likväl så är det barn som dör.

Att leva som att det vore ens sista dag i livet är det många som talar om. Då är man levande och närvarande. men tänk så svårt det är. Vi är inne i att jobba att göra klart och stressa runt. Det längtar jag efter att kunna stanna upp och vara mer närvarande.

Vad önskar vi då oss nu när det nya året kommer? Hur vill du och jag leva våra liv? Har du önskningar eller ska du lova något? Jag tänker inte lova något men jag önskar att jag kan leva mer här och nu. Och släppa fram mycket av skrattet som finns där inne.

Kategori: Blogg | 2 kommentarer

Vad har vi att vänta år 2018?

Snart kommer vi till avslut av 2017 och ett helt nytt år börjar. En ny bok med vita sidor tomma utan en enda rad skrivet. Det kommer vi du och jag att börja skriva ord för ord, mening för mening och sida för sida för var dag som går. Vi vet ingenting om vår framtid. Ingenting. Man kan fyllas av rädsla , oro för vad som ska ske eller vi kan fyllas av förtröstan och hopp att det ska bli ett bra år.

När jag ser tillbaka på detta år så fylls jag av tacksamhet. Jag har fyllt 60 år och är en kvinna mitt i livet. Så mycket kärlek som finns och som jag har fått. Det är fint att fylla år för då kommer ljuset på en under en speciell dag och det tror jag att vi alla behöver. Vi har många barnbarn och de är så fulla av liv och förväntan och kärlek. De bara är rakt upp och ned. Är det bra så är det , är det inte det så blir det skrik och gråt.De är här och nu och vi har mycket att lära av barnen.  Att få känna en liten hand på sin kind är fint eller att få ett leende och en kram är läkande för själen.

Ibland är jag ledsen för att jag inte orkar så mycket som förr. Jag har ett mått energi som jag får hushålla med. Jag behöver hela tiden kompromissa och välja vad jag ska göra. Men som en vän sa till mig. Gör det du orkar och älska dig själv. Så sant. Älskar man inte sig själv så kan man ej heller älska andra. Det är lätt att efter en utmattningsdepression känna dåligt samvete pga att orken tar slut och slå det mot sig själv. Lätt att glömma bort sig själv och inte alls fyllas av kärlek. Allt är som det är just nu och det gäller att leva här och nu och göra allt man kan.

Tacksamhet till livet, tacksamhet för att få vara frisk, att kunna gå,sitta,höra se och känna. Tacksamhet för kärleken till sig själv och till andra inte minst de som är alla närmast en. Och jag är tacksam att jag har tålamod att lyssna på andra. Tänk så mycket vi har att lära av varandra. Jag tycker inte om att diskutera pga att jag inte tycker att man kommer någonstanns i en diskussion. Det blir lätt bara att man slår varandra med ord och meningar. Men att samtala med varandra är något helt annat. Då kan man tycka olika men det finns en ödmjukhet att försöka förstå. Det jag också tycker är viktigt är skrattet. Barnen lär oss att skratta och inte ta saker och ting så allvarligt .Kanske har vi hållit ihop så länge jag och min man för att vi skrattar mycket fast jag önskar att kunna skratta ännu mer. Som en av mina barnbarn säger att hon och jag och hennes pappa är lika klumpiga och det kan vi skratta åt. Hon säger ofta tokiga farmor. Ja varför inte , kanske vi skulle bjuda varandra mer på det tokiga vi gör och skratta åt eländet. Jag läste i DN en helt underbar krönika där hon frun i familjen beskrev en dag innan jul då de skulle köpa julgran. Allt precis allt gick åt pepparn men hon beskrev det med så mycket humor så jag vek mig av skratt och kände igen hysterin som många gånger är innan jul. Ingenting blir som man tänker att det ska bli, men oftast blir det bra ändå.

Så nästa år har jag hopp om ett bra år där kärleken får stå nummer ett.

Några bilder från året.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Fotograf Oskar Furbacken

Kategori: Blogg | Lämna en kommentar

13-14 jan 2018 Kurs Collografi

I Södertälje grafikverkstad .

anmäl till fiakvissberg@gmail.com

Kategori: Kurs | Lämna en kommentar

Så mycket hat!

Vi bor i ett demokratiskt land och alla har rätt att vara här och utöva sin religion. Jag känner med Judarna som blir hatade just för att de är Judar. De flesta är uppväxta  här och har ingenting att göra med det som händer i Israel.

Jag tycker också att media vinklar och många gånger inte visar en rättvis bild och vi tror på media som att de har all sanning. Och så är det verkligen inte.

Jag återgår till hat som skadar oss och gör oss bittra. Det är inte trevligt att vara intill en människa vars energi är hat även om jag kan förstå att de just hatar för att det har hänt något som inte har varit rättvist mot dem. Hat och bitterhet förstör och förtär människor.

Tänk vilken fantastisk kraft det ligger i förlåtelsen och om kärleken kan komma in i hjärtat istället.

Det kan ej heller aldrig bli fred om hatet råder.Och inte om man svarar med öga för öga och tand för tand.

Jag tänker också på hur vi talar med varandra. Vi kan slänga käft och diskutera och man kanske tycker att det är viktigt att vinna en diskussion men det blir aldrig ett bra samtal utan en vilja att försöka förstå varandra. Det är bra när man tycker olika för då kan vi verkligen lära av varandra .

Ja det var lite tankar som jag hade idag.

Kategori: Blogg | Lämna en kommentar
WP-Backgrounds Lite by InoPlugs Web Design and Juwelier Schönmann 1010 Wien