Månatliga arkiv: december 2020

Snö, att glädjas åt!

Tänk att det började snöa på julafton. Vilken glädje för alla barn. Barnen som vi var med började genast att planera sina snowracer åkningar och de blev inte besvikna för på juldagen snöade det mer så att det räckte för att ge sig ut.

Och jag och min sonhustru gav oss ut och sprang medans det föll stora snöflingor. Jag sprang ensam efter en stund för jag har ett mer långsamt tempo och det var magiskt. Så vackert och tyst. Villorna som jag sprang förbi var upplysta med vackra julljus. Det gav mig tillbaka så många minnen med de första stora snöflingorna på året . Hur jag har vandrat hand i hand med någon kär i natten eller varit lycklig som ett barn för den första snön. Eller bara vandrat i någon stor tyst skog då allt plötsligt blev vitt och mycket ljusare.

Ett bra tecken i denna svåra tunga tid som är mörk. Det kommer ljus och ett av tecknen är den vita snön och att det är nu några minuter längre ljus än i förrgår.

Ta vara på dagen.Carpe diem!

Kategori: Blogg | Lämna en kommentar

Collografi kurs

Den 30-31 Jan ( i nuläget fullt) och den 27-28 Februari.

Pris inklusive material och moms 3200kr.

Anmäl samt frågor till fiakvissberg@gmail.com.

Kategori: Aktuellt, Kurs | Lämna en kommentar

Vi vill vara tillsammans!

Vi människor är flockdjur som gärna vill vara tillsammans. Därför är denna Coronatid som vi lever i extra svår. För en del mindre svår för andra mycket. Jag och min man hade Corana i April och vi har antikroppar så det har varit lättare för oss på det sättet att vi inte har varit rädda för att bli sjuka. Vi har kunnat träffa folk utan att vara rädda för att smitta. NU vet vi med de nya rönen att man kan bli sjuk igen.

Men det är inte det jag vill skriva om utan vad detta gör med oss. Om den stora ensamheten som isolering kan ge. En del är uppfinningsrika med FaceTime och Skype möten , luncher, middag och allt. Andra känner sig obekväma med detta. En del talar mycket i telefon och andra mailar. Men det finns också något förlamande i denna rädsla. Och detta är inte ett normalt tillstånd. Vi behöver varandra, känna värmen från andras kroppar, utöva våra samtal om ditt och datt och inte minst få skratta djupt från magen. Jag har en tokig kamrat, den roligaste människan som jag känner, med henne kan jag skratta långt nere ifrån magen. Vi pratade i telefon häromdagen och jag har inte skrattat så mycket på länge. men hon är tokig! Jag vet vi måste hålla ut. och det måste vi för snart kommer det att vända? Och då hoppas jag att vi värdesätter varandra högt och är glada för gemenskap som vi kan ha med varandra.

Kram och kärlek speciellt till dig som lider av ensamheten! Det kommer att bli bättre………

Kategori: Blogg | Lämna en kommentar