Att förlåta andra och sig själv!

Jag läser i tidningen om våra gamla medborgare i samhället , om hur hemtjänsten fungerar. jag var på besök hos en vän som också är gammal härom dagen och hon bekräftar detta med hemtjänsten. Att de inte har tid, att det är olika personer som kommer varje dag, att många inte kan svenska så hon kan inte göra dig förståd. Jag diskuterade detta med en vän och uttryckte min ilska och hur ledsen jag är för alla våra äldre. Vilken synism ifrån oss ”friska yngre” medborgare. Om hur ensamna många äldre är. Men min vän sa att hon hade läst en undersökning som sa att 85% av alla pensionärer bor nära sina nära och kära och har en tät gemenskap med dem. Ja det lät bra. Hoppas att det är så. Men dessa 15% är det dem vi behandlar illa?

Sedan talade vi om att man också får skörda det man sår! Och kanske är det så att om man bränner broar, bråkar och sprider negativitet så får man igen det när man är äldre? Jag menar om man har brännt all kontakt med barn ,make -maka , syskon genom konflikter så är det svårt att ha en varm gemenskap när manbehöver det?

Ja det här är frågor . Vem är jag att döma och tala om hur en annan männsika har haft det?

men jag tänker på mitt eget liv. Att vi har ansvar för hur vi behandlar våra medmännsikor. Fel det gör man  många gånger . Då kommer det som mina pappa alltid sa: Kom ihåg ,att det viktigaste i livet är att säga och kunna ta emot FÖRLÅT.

Alltså detta med försoning. Dels att kunna förlåtas av andra och kunna förlåta sig själv.  När detta sker så blir det en läkande prosess i en.

5 svar till "Att förlåta andra och sig själv!"

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*


WP-Backgrounds Lite by InoPlugs Web Design and Juwelier Schönmann 1010 Wien