Jag läser i tidningen om våra gamla medborgare i samhället , om hur hemtjänsten fungerar. jag var på besök hos en vän som också är gammal härom dagen och hon bekräftar detta med hemtjänsten. Att de inte har tid, att det är olika personer som kommer varje dag, att många inte kan svenska så hon kan inte göra dig förståd. Jag diskuterade detta med en vän och uttryckte min ilska och hur ledsen jag är för alla våra äldre. Vilken synism ifrån oss ”friska yngre” medborgare. Om hur ensamna många äldre är. Men min vän sa att hon hade läst en undersökning som sa att 85% av alla pensionärer bor nära sina nära och kära och har en tät gemenskap med dem. Ja det lät bra. Hoppas att det är så. Men dessa 15% är det dem vi behandlar illa?
Sedan talade vi om att man också får skörda det man sår! Och kanske är det så att om man bränner broar, bråkar och sprider negativitet så får man igen det när man är äldre? Jag menar om man har brännt all kontakt med barn ,make -maka , syskon genom konflikter så är det svårt att ha en varm gemenskap när manbehöver det?
Ja det här är frågor . Vem är jag att döma och tala om hur en annan männsika har haft det?
men jag tänker på mitt eget liv. Att vi har ansvar för hur vi behandlar våra medmännsikor. Fel det gör man många gånger . Då kommer det som mina pappa alltid sa: Kom ihåg ,att det viktigaste i livet är att säga och kunna ta emot FÖRLÅT.
Alltså detta med försoning. Dels att kunna förlåtas av andra och kunna förlåta sig själv. När detta sker så blir det en läkande prosess i en.
Ja, det där med att bli gammal är inte lätt. Jag tänker att det är en sorg i sig självt att förlora förmågor som att röra sig snabbt och smidigt, minnas och orka.(och attraktivitet om man som jag varit fåfäng). De senaste tre dagarna har jag tillsammans med några kollegor ägnat åt just boende för äldre och det ser så olika ut vad man vill och hur det är i stora delar av landet.
I Göteborg besökte jag två kollektivhus där man kan flytta in och dela ”valda” delar av livet som mat två-fem dagar i veckan, billigt och praktiskt. Det finns också en inbyggd social kontroll. Det boendet bygger på att de boende är i olika åldrar, jag tycker det verkar perfekt! Helst med folk man känner från början – gamla tiders storfamilj.
Det finns också de som väljer seniorboende och trygghetsboende för äldre -jag kan tycka att det verkar trist att inte se några unga och barn. Vi besökte att fint vård och omsorgsboende för finsktalande.
De flesta av oss tycks ändå vara vanedjur som inte önskar förändringar, helst bor vi i huset vi flyttade in i som unga även om duschen och tvättstuga är i källarn….
Hemtjänst, vi som jobbar i kommunal regi har ett uppdrag i demokratins tjänst, är vi gamla ska vi mötas med respekt och av någon som förstår vad vi säger oavsett om vi pratar svenska, finska, kroatiska eller spanska.
Vet du Fia, att när folkpensionen infördes i början av 1900-talet var pensionsåldern 67 och medellivslängden 55, med motsvarande skillnad mellan meddellivslängd och pensionsålder idag skulle du och jag se fram mot stundande pension vid 92-årsåldern och med tanke på att 50% av alla 90-åringar har minnesproblem mm vore väl det lite annorlunda….
Kollektivt boende verkar vara fantastiskt , det skulle jag vilja bo i redan nu. men med tanke på vanor så kanske man inte alls vill det som äldre?
Ja du Lena ska vi inte bo kollektivt senare?
Hej Fia! Vad bra att du reagerar, vi måste vara många som reagerar, det känns som att hemtjänsten varken är bra för vårdtagaren eller den som arbetar i hemtjänsten. Jag blir så irriterad på att vårdtagarna kallas för brukare, vad då brukare?
Har haft mina föräldrar som har blivit gamla 91 resp 88 år och dom har bott nära mig men till slut kommer man till en punkt när det inte går att bo hemma längre, tyvärr blev det så att på vårdhemmet blev inte tiden så länge av olika skäl. Min största kritik har varit att man proppar i dementa människor lugnande och sömnmedel trots att det är kontraindicerat och hade kunnat bytas ut mot ett glas mjölk och en skorpa och en lugn varm person som sitter ner och pratar 2 min, så skulle allt blivit lugnt, men personal är för kostsamt trots att vi har så många arbetslösa, ekvationen går inte ihop. Vi hoppas att det blir en svängning i ideologin, att människor får kosta. Vi får kämpa vidare så länge vi kan. Kram från Monica.
Ja vad är det för vård när man måste lugna de dementa med lugnande så de bara sitter och sover hela dagarna.
Ja, min mamma värnade om självständighet och oberoende och ville inte ” vara till last”. Det medförde att hon bodde ensam i en lägenhet – utan gemenskap med de som var hennes grannar .
Men vi är ju beroende av varandra och behöver värme och omtanke .
Att bo i kollektivhus skulle jag föredra – nära människor som betyder något och som jag har gemenskap med ! Självständighet och oberoende kan skapa distans , istället för att bygga på gemenskap och närhet .
Vilka betyder något för mig? Dags att tänka till!