Blogg

Vaknar tidigt-maten är god-intressant arbete!

Vaknar tidigt -Jetleg. Svensk tid är 7 timmar före oss här så klockan 04 är jag i princip klarvaken. Jag vet det tar några dagar.

Igår började mitt arbete i grafik verkstaden. Verkstaden ligger högt upp på ett av bergen insprängt i ett kvarter med smala gränder. Den är stor och det finns en ljuvlig trädgård med gröna växter. Där är det varmare än inne i verkstaden. Idag ska jag sitta och skissa från trädgården och värma mig……

Idag ska jag arbeta med Hugo som driver hela detta ställe inklusive hotellet där vi bor. Jag ska prova en teknik som han har med vattenbaserad färg. Man arbetar direkt på en plast med att lägga på olika färger och trycka eftersom. Han säger att en bild kan vara tryckt 15 gånger.

På hotellet är det träffpunkt för alla möjliga människor från olika delar av världen. Igår kväll satt vi och såg solen gå ned och drack Margarita. Vi var från Mexico, Canada ,Sverige och Australien. En av männen från Canada bor också här i Mexico. Han driver hotell utanför Morelia där jag var 2010.

Här i Guanajuato finns många turister. Det talas engelska överallt. Denna stad finns med i Unescos världsarvslista. Mycket speciell med sina färgglada hus hängande över raviner och smala gränder i staden. Detta är en gruvstad från början.Och så klart har Spanjorerna varit här och härjat.

Maten är underbar!

En liten del av verkstaden. Det finns två djuptryckspressar och en Lithopress.

Bokshop av fred.

I ett skåp här på hotellet.

 

 

 

 

 

 

Kategori: Blogg | Lämna en kommentar

Några bilder.

Idag har jag börjat att jobba i verkstaden. Fin verkstad men så kallt. Jag tror att jag har frusit hela dagen. Det är bara i solen som det värmer.

Kategori: Blogg | Lämna en kommentar

Till Mexico!

20 januari klockan 15:30.

Detta är min resdag och nu befinner jag mig på Arlanda. Sitter på ett av caféerna och väntar på att planet till Amsterdam ska gå.

Jag vet verkligen ingenting om vad som jag har framför mig mer än att jag ska till Guanjuanto i Mexico och arbeta i en grafik verkstad. Verkstads chefen heter Hugo och han säger att verkstaden inte har något som helst material utan det finns bara 2 grafik pressar.

Ja detta är som att ha ett oskrivet papper framför sig. Ett riktigt äventyr.

Det var svårt att lämna Jaime. Min älskade man.

Men det kan nog vara bra att vara ifrån varandra lite och längta.

Och barnen. Ett av barnbarnen Noah bröt ihop fullständigt igår när han förstod att jag inte kunde ta med honom på planet. Nu har han bett mig att jag ska köpa ett flygplan till honom.

Mamma hon finns där hon finns och henne vet jag inte hur det går för? Hon är ju så gammal men är i goda händer.

Det har blivit 21 januari med tidsskillnad. Stockholm Arlanda- Amsterdam -Mexico city-Leon. Väl framme efter många timmar med god sömn. Kontroller och väskor hit och dit in och utcheck men allt har gått bra.

En taxi kom och hämtade mig på flygplatsen och efter 30 min var vi framme.

Hotel Alma del sol är ett internationellt litet hotel som är så charmigt och kul att bo på. Hit kommer människor från hela världen så igår träffade jag folk från Australien, San Fransisco , Washington , en man som är från USA men har bott 35 år i Mexico city.

Alla är öppna och väldigt intresserade av vad som händer och vill ha gemenskap. Det blev engelska och spanska blandat.

Vi hann med en konsert med Michael Tsalka, en världsberömd pianist som spelade i en ett museum med fantastisk trädgård. Efteråt var det vin och kanapé .Gocamole……

20:30 klarade jag inte hålla mig vaken längre!

 

Kategori: Blogg | 5 kommentarer

Söndag kl 09 på morgonen i Södertälje centrum!

Tyst är gator, tyst är staden. Jag ser inte en enda människa förrän jag går in i en mataffär som är öppen.

Min tanke för mig tillbaka till Södertälje. Där mitt hjärta har haft en stor del. Jag tycker om staden även fast jag blir arg när de håller på och bygger sönder hela centrum. Jag tycker om blandningen av människor fast jag vet att det inte är så lätt att dansa tillsammans alltid. I Södertälje har jag bott så många år och delat mitt liv med många fina människor.

Jag är tillbaka i Kretsen. Konstnärernas eget galleri och grafikverkstad och den har mitt hjärta till fullo. Det är så härligt att bara komma in i galleriet och sedan fortsätta in i verkstaden. Det är en fin verkstad och det är alltid roligt att komma dit. Igår och idag har jag kurs med tre deltagare.

I Mars månad kommer utställningen Moder-Kvinna och Vän i Kretsen med vernissage den 3 Mars . Samma utställning som jag hade på Edsviks konsthall. Den blir inte så stor pga att galleriet inte är så stort. Ett viktigt tema där jag synliggör modern och hennes känslor vid första barnet. Det är många känslor man känner när första barnet kommer och ingen kan förutse hur det kommer att bli även hur mycket man än har förberett sig. För många blir det en chock. Hoppas att du kan komma och se utställningen.

Det blir spännande att komma till Södertälje och Kretsen.

Milk the threads,Oilpanting,80x100cm

Kategori: Blogg | Lämna en kommentar

Det nya året.

Nu har det redan gått 2 dagar in på det nya året. Så fort det har gått. Många har redan börjat arbeta igen efter ett kort uppehåll.

Jag tycker att det känns som folk i allmänhet har mer hopp om att detta år ska bli ett bättre år än de som har varit. Eller vi hoppas på mer fred på jorden.

Vi har alla våra önskningar efter att något nytt och gott ska komma detta år. Kanske man hoppas att ens relation i äktenskapet ska bli bättre? kanske hoppas man på ett nytt arbete, på att ens barn ska komma på rätt kurs i livet, att bli frisk eller vad det nu kan vara.

Min önskan på det nya året är att få vara nära i min familj och de vänner som finns runt omkring. Känner mig så oändligt tacksam att jag är frisk och att jag kan se allt vacker som finns, höra det människor säger till mig, höra på vacker musik och snart mycket mer höra fåglarna som sjunger. Är också tacksam att mina ben bär mig så jag kan lunka fram för att träna. Och det andliga livet. Är så tacksam för att jag har en tro som ger mig hopp och att kunna sucka till Gud när allt är motigt. Jag är tacksam för att jag tror på bönen. Att jag kan be för människor . Jag tror att bönen är något stort där det finns en kraft rent universellt som påverkar oss.Jag är tacksam för att jag får tro att Gud är kärlek och det goda. Min pappa sa alltid.”Kom ihåg att det största som finns är förlåtelsen” Att bli förlåten av Gud och och av människor .För vi är alla bara människor med många brister. Men att först få känna att jag är älskad av Gud och få mer av den kärleken till andra där man själv inte räcker till.

Efter min utbränning eller utmattningsdepression så har jag varit i ett stort hål där jag har anklagat mig själv och inte alls kanske har älskat mig själv. Det är så lätt att tro att man är älskad för allt man gör för andra. När det inte finns kraft till att nästan inte göra något alls vem är jag då? Det har varit många dagar när jag bara har suckat till Gud och bett om hans hjälp.Hjälp att klara bara denna dag.Man talar mycket om Mindfulness när det gäller att bli frisk. och det är ett sätt att få kontakt med sitt inre. Så detta med att få kontakt med det inre livet är viktigt och där finns också det andliga.

Jag skulle verkligen unna fler människor att ta del av detta erbjudande denna förmån att få kontakt med Gud. Många säger att evigheten finns nedlagt i oss. Att det måste finnas något mer än allt detta materiella som ger oss mening och lycka en kort stund sen är vi tillbaka igen i något vakuum.

Många gånger tänker jag att detta andliga liv finns här runt omkring oss. En massa krafter och andar som påverkar oss hela tiden. Jag tänker att de nära till oss som har dött är våra änglar som hjälper oss. Jag tror också att fantasin och andligheten går ihop många gånger. När vi kommer nära vår fantasi och går in i oss själva så finns det något annat som kommer fram.

Idag är det nästan skämmigt att tala om att man har en tro. Vi ska klara oss själva. Men de flesta som jag samtalar med tror på något som finns utanför vår värld som vi kan se och höra.

Stillhet, att stanna upp det är mitt måtto detta nya år.

 

Kategori: Blogg | Lämna en kommentar

Längtan

Idag hörde jag via SR app vinter prataren Tomas Sjödin. Kan verkligen rekommenderas. Han talade om den ständiga längtan och att drömma sig bort. Att drömma sig bort för att orka med verkligheten som vi lever i. Och det stora vemodet.Jag känner igen mig. Jag är nog den ständige drömmaren och har en stor längtan inom mig. Jag vill stå nära människor , nära så vi kan dela livet. När vi står nära och kan dela tankar om livet då stillas min längtan. Jag längtar ständigt efter mina barn fast jag vet att de har det bra och lever sina liv. Men jag vill vara där. Och när jag får vara dem nära då stillas också min längtan. Jag längtar ut ut i skogen eller nära vatten, jag längtar efter att skapa. Jag längtar efter frid efter fred efter Gud en stilla frid inom mig. jag längtar bort till andra länder, jag längtar efter äventyr.

Ändå är denna längtan bara en illusion för jag lever här och nu.

Det andra vinter prataren som jag lyssnade på idag var Mia Skäringer. kan också rekommendera det. Hon talade om den sista veckan när hon vakade över sin älskade mormor. Det var vackert och poetiskt.

Döden. Finns så nära och när vet ingen, men den kommer det vet vi. Det är som att vi har livet till låns några korta dagar och år sen ska vår själ flyga iväg. kanske blir vi en ängel? Trots att jag har arbetat inom sjukvården länge och med mycket sjuka personer så är det ändå inte så många som jag har sett dö. Men jag kommer ihåg starkt när en ung jämnårig kamrat dog bara 18 år gammal. Hon hade cancer och till slut orakade inte kroppen längre att kämpa emot och hon dog av en blödning som hon fick som kompilation av all strålning. Det var så sorgligt men ändå vackert på något sätt. Vi kände alla som var i rummet hur själen lämnade hennes kropp och flög iväg. Det var stilla och ljust , inte hemskt. Efter detta ögonblick så tog sorgen över och vi grät mycket. Jag tänker också på min pappa som dog alldeles för tidigt. Jag var inte hos honom när han dog men han låg så fridfullt när vi kom till honom. Hans sista månader fick göra sin dröm som han hade velat göra hela livet. Mamma och han var i Afrika Tanzania de sista månaderna av hans liv, ingen visste då att det skulle bli det sista han gjorde. Han var så lycklig. Jag har också fått vara med när barn har dött och det har varit stor sorg men i rummet dit döden har kommit så har det varit frid. Barn vet när deras liv är slut och de är som änglar. Det är föräldrarna som tror att de kan skydda sina barn från att veta om de ej talar om för barnet. Men barnet vet. Och hur orättvist och smärtsamt är det inte när ett barn dör. Det är svårt att förstå och förstå meningen i det. Likväl så är det barn som dör.

Att leva som att det vore ens sista dag i livet är det många som talar om. Då är man levande och närvarande. men tänk så svårt det är. Vi är inne i att jobba att göra klart och stressa runt. Det längtar jag efter att kunna stanna upp och vara mer närvarande.

Vad önskar vi då oss nu när det nya året kommer? Hur vill du och jag leva våra liv? Har du önskningar eller ska du lova något? Jag tänker inte lova något men jag önskar att jag kan leva mer här och nu. Och släppa fram mycket av skrattet som finns där inne.

Kategori: Blogg | 2 kommentarer

Vad har vi att vänta år 2018?

Snart kommer vi till avslut av 2017 och ett helt nytt år börjar. En ny bok med vita sidor tomma utan en enda rad skrivet. Det kommer vi du och jag att börja skriva ord för ord, mening för mening och sida för sida för var dag som går. Vi vet ingenting om vår framtid. Ingenting. Man kan fyllas av rädsla , oro för vad som ska ske eller vi kan fyllas av förtröstan och hopp att det ska bli ett bra år.

När jag ser tillbaka på detta år så fylls jag av tacksamhet. Jag har fyllt 60 år och är en kvinna mitt i livet. Så mycket kärlek som finns och som jag har fått. Det är fint att fylla år för då kommer ljuset på en under en speciell dag och det tror jag att vi alla behöver. Vi har många barnbarn och de är så fulla av liv och förväntan och kärlek. De bara är rakt upp och ned. Är det bra så är det , är det inte det så blir det skrik och gråt.De är här och nu och vi har mycket att lära av barnen.  Att få känna en liten hand på sin kind är fint eller att få ett leende och en kram är läkande för själen.

Ibland är jag ledsen för att jag inte orkar så mycket som förr. Jag har ett mått energi som jag får hushålla med. Jag behöver hela tiden kompromissa och välja vad jag ska göra. Men som en vän sa till mig. Gör det du orkar och älska dig själv. Så sant. Älskar man inte sig själv så kan man ej heller älska andra. Det är lätt att efter en utmattningsdepression känna dåligt samvete pga att orken tar slut och slå det mot sig själv. Lätt att glömma bort sig själv och inte alls fyllas av kärlek. Allt är som det är just nu och det gäller att leva här och nu och göra allt man kan.

Tacksamhet till livet, tacksamhet för att få vara frisk, att kunna gå,sitta,höra se och känna. Tacksamhet för kärleken till sig själv och till andra inte minst de som är alla närmast en. Och jag är tacksam att jag har tålamod att lyssna på andra. Tänk så mycket vi har att lära av varandra. Jag tycker inte om att diskutera pga att jag inte tycker att man kommer någonstanns i en diskussion. Det blir lätt bara att man slår varandra med ord och meningar. Men att samtala med varandra är något helt annat. Då kan man tycka olika men det finns en ödmjukhet att försöka förstå. Det jag också tycker är viktigt är skrattet. Barnen lär oss att skratta och inte ta saker och ting så allvarligt .Kanske har vi hållit ihop så länge jag och min man för att vi skrattar mycket fast jag önskar att kunna skratta ännu mer. Som en av mina barnbarn säger att hon och jag och hennes pappa är lika klumpiga och det kan vi skratta åt. Hon säger ofta tokiga farmor. Ja varför inte , kanske vi skulle bjuda varandra mer på det tokiga vi gör och skratta åt eländet. Jag läste i DN en helt underbar krönika där hon frun i familjen beskrev en dag innan jul då de skulle köpa julgran. Allt precis allt gick åt pepparn men hon beskrev det med så mycket humor så jag vek mig av skratt och kände igen hysterin som många gånger är innan jul. Ingenting blir som man tänker att det ska bli, men oftast blir det bra ändå.

Så nästa år har jag hopp om ett bra år där kärleken får stå nummer ett.

Några bilder från året.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Fotograf Oskar Furbacken

Kategori: Blogg | Lämna en kommentar

Så mycket hat!

Vi bor i ett demokratiskt land och alla har rätt att vara här och utöva sin religion. Jag känner med Judarna som blir hatade just för att de är Judar. De flesta är uppväxta  här och har ingenting att göra med det som händer i Israel.

Jag tycker också att media vinklar och många gånger inte visar en rättvis bild och vi tror på media som att de har all sanning. Och så är det verkligen inte.

Jag återgår till hat som skadar oss och gör oss bittra. Det är inte trevligt att vara intill en människa vars energi är hat även om jag kan förstå att de just hatar för att det har hänt något som inte har varit rättvist mot dem. Hat och bitterhet förstör och förtär människor.

Tänk vilken fantastisk kraft det ligger i förlåtelsen och om kärleken kan komma in i hjärtat istället.

Det kan ej heller aldrig bli fred om hatet råder.Och inte om man svarar med öga för öga och tand för tand.

Jag tänker också på hur vi talar med varandra. Vi kan slänga käft och diskutera och man kanske tycker att det är viktigt att vinna en diskussion men det blir aldrig ett bra samtal utan en vilja att försöka förstå varandra. Det är bra när man tycker olika för då kan vi verkligen lära av varandra .

Ja det var lite tankar som jag hade idag.

Kategori: Blogg | Lämna en kommentar

Min lilla mamma/100 år

Så kom den dagen jag aldrig trodde skulle bli. Mamma har fått leva i 100 år och nu är det 100 plus. Fantastiskt att hon har fått vara så frisk och allert.I lördags var det fest för henne med nästan 50 personer.

Hon är fantastisk och vi förstår att hon har fått betyda mycket för många människor.

På tal till henne kom det fram att hon gnäller inte.

Jag har aldrig hört henne tala illa om någon annan.

Hon är ingen människa som far upp och ned i sina känslor utan är ganska jämn och har det varit svårt så har hon bitit ihop och gått på.

Jag har aldrig sett henne gråta (det är väl inte positivt) men visar hur hon är.

Hon har varit otroligt generös och glatt sig åt att ge .

Hon har burit andra människor genom att be för dem. I den kristna kretsen säger man att hon är en böne människa.

Hon är modig. Tänk när hon for till Afrika, ensam och skulle arbeta som sjuksköterska. Hon var då runt 30 år. Hon arbetade i Tanzania i 4 år och då kom det ett friar brev från min pappa .Hon svarade ja och begav sig till Etiopien där pappa fanns .De hade inte setts på 4 år och innan dess då och då. Tänk vad modigt att bara svara ja och tro att det skulle hålla ihop ett helt liv.Snart blev hon gravid och Johannes föddes i Etiopien. Det måste ha varit en svår förlossning pga att han fick plockas ut med tång.

De kom tillbaka till Sverige utan någonting och fick börja om på nytt. Mamma berättade att de hade ingenting som var fint utan de hade fått möbler lite här och där. De blev också bjudna på fina läkarmiddagar och mamma visste inte vad hon skulle ha på sig. Men snart kom hon på att hon kunde ha en Etiopisk klänning som var exotisk på den tiden. inga ledsamheter……

Pappa hade tummen mitt i handen så när vi kom hem ifrån skolan och inte kunde hitta mamma så kunde det hända att hon var någonstanns och lagade något som hade gått sönder hemma eller målade, la in matta osv. Hon lagade också bilen med plastic padding.

Mamma och pappa litade fullständigt på oss och vi kunde vara ute hela nätterna utan att de var oroliga. Vi var ju i kyrkliga kretsar. Och det var sant, det var ingen fara med oss. Det gjorde också att vi lärde oss att ta tidigt ansvar och vi syskon stod varandra nära.

Det är så mycket jag har fått av min mamma men det finaste tycker jag är att hon har lärt mig att tro på Gud. Nu har inte allt det som har varit i kyrkan varit bra men genom henne så har jag fått min grund tro som jag är tacksam för. För mig är tro att ha ett hopp.Att vi är också har en andlig sida i oss. Och att i varje människa finns Gud.

Min lilla mamma.

 

Kategori: Blogg | Lämna en kommentar

Glad för öppet hus i ateljén.

Jag har precis haft öppet hus i ateljén . Som alltid finns det nervositet och förväntan inför en sådan dag. Vem kommer och vem kommer inte!

Det blev en härlig dag med många besökare och många stannade länge. Stämningen var på topp och det fanns glädje och värme i lokalen. Jag blev rörd att det var flera av besökarna som hade åkt långt för att det fanns ett intresse av att se vad jag gjorde. En annan betydelsefull person är min faster. Hon har följt med mig på min konstresa och vid varje vernissage eller öppet hus eller andra evenemang så finns hon där och bara stöttar och hejar på. Tänk vad viktiga dessa personer är för ens konstnärsskap. Jaime min man var med och det var roligt att han ville hjälpa till. Flera av mina konstnärskollegor kom och det känns fint när vi kollegor kan glädjas och stötta varandra. Jag skulle vilja se mycket mer av det. Min kloka kusin som också är konstnär ,vi talar ofta om det och jag är så glad för att vi peppar varandra i med och motgång.

Alla vi konstnärer kämpar på och konkurrensen är stenhård.Utbudet är stort och det finns så mycket konst att välja på. Om vi konstnärer bara skulle få utöva konst och slippa det här med marknadsföring och att försöka sälja sin produkt. Vad skönt det vore!

SONY DSC

 

 

Kategori: Blogg | Lämna en kommentar
WP-Backgrounds Lite by InoPlugs Web Design and Juwelier Schönmann 1010 Wien