Idag är en sådan dag när jag känner mig ensam. Inte för att jag är ensam nä jag bara känner mig sådan. Kanske lite deppig, har inte lust med någonting. Det jag tänkte göra har helt plötsligt blivit meningslöst.

Känner du igen dig?

Säkert jag vet att denna känsla inte på något sätt är unik just för mig. Nä den drabbar alla. En slags tomhet inom en. Kanske är det den här åldern, när barnen är stora och inte behöver en längre? Kanske är det min begränsning efter utmattnings depressionen som gör att jag blir för trött och egentligen inte orkar att flänga runt och göra en massa saker? Eller är det bara en signal om långsamhetens  lov som Ove Wikström skrev.Att ta det lugnt , att invänta den inre rymden?

Den inre rymden , den inre tyngden, den inre musiken som finns där hela tiden.

Jag ska vara i melankolin ett tag det är också en del av livet.

Mamman V, Olja på duk, 70x80cm