Så har döden återigen knackat på dörren och hämtat hem en kär vän. Till ”himlen” Vad nu himlen är? Hur blir det, var kommer man, det vet ingen? Det ända som vi vet är att vi ska dö en dag.
Och när en människa dör så känns det som anden-själen flyger iväg. Många som har gjort nära döden upplevelse säger att det är som att färdas i en lång ljus tunnel.
Min vår vän hette Anna och hon var en kämpe som verkligen kämpade för att få leva så många dagar som möjligt här hos oss. Under en tid i våra liv så umgicks vi mycket. Den senaste tiden har vi inte setts så ofta men hela tiden haft kontakt, och jag kan höra hennes röst inom mig, hennes skratt och känna hennes värme. Nu känns det tungt att hon ej finns längre och vi känner med hennes närmaste.
Livet är så skört och det är som man många gånger balanserar på en lina.
Vad viktigt det är att man försöker leva här och nu. Och ändå är det är så svårt. Man glömmer och oroar sig för struntsaker.
Och alla konflikter som vi har med varandra för ingenting.
Jag nyper mig i armen för att inte glömma och tänka på att Se att Höra att Lukta och vara närvarande här och nu.
Vi behöver påminna varandra detta.