Igår var det vernissage på galleri Eva Solvang med min utställning Folkvandringen.
Jag känner mig glad och nöjd, det kom mycket folk och jag fick uppleva så mycket värme och uppmuntran från alla.
Här nedan kommer en text om vad jag menar med utställningen.
Om du kan se den så gå och se den temat är verkligen aktuellt.
Folkvandringen!
Separat utställning på Galleri Eva Solvang, Grevg.26, Stockholm 23/8-8/9 2012.
Denna utställning handlar om folkvandringen som pågår i allra högsta grad idag.
Vi människor vandrar runt på jorden. Ofrivilligt av krig,tortyr och svält. Frivilligt kanske av kärlek.
Att fly är till en början kaos. Det finns bara en tanke och det är att överleva. Denna kraft finns hos varje människa. Många som har flytt berättar att de lade ned de allra viktigaste i en liten resväska och massor av drömmar om att få just bara leva. I flykten utsätts man för värme ,törst, hunger , rädsla och trötthet. Ändå flyr man för att överleva.
Kanske vandringen pågår i flera dagar och nätter , stannar till i ett flyktingläger där det är Sjukdom och lidande. Man väntar kanske i flera år. Och äntligen till slut öppnar det sig, man ska få komma till ett annat land där det är fred och demokrati.
Glädjen att äntligen ha fått kommit fram.
Då öppnar sig ett annat lidande. Ett nytt språk, en ny kultur, ett annat sätt att tänka och kanske en annan religion.
Folket som bor i det nya landet är inte som man hade tänkt sig. Man möts av ensamhet. Och då kommer alla känslor och påfrestningar som man har varit med om. Och depressionen är ett faktum.
Nu börjar den långa resan att anpassa sig.
Det är en resa både för de som vandrat och de som bor i det nya landet som ska ta emot de nya medborgarna. Längtan ifrån den som har vandrat av att bli respekterad och mötas med värme och misstänksamhet och rädsla från de som bor i det nya landet. Det uppstår lätt problem för det är svårt att möta och förstå varandra.
Ändå är vi människor så lika i de basala behoven. Det är inte så mycket som skiljer oss åt och ändå är det stora skillnader som gör det svårt med alla dessa möten.
Det är detta som min utställning handlar om.
Jag har gjort glasarmen för att visa männsikor och djur i rörelse framåt. De ska ut i ”krig”-ett krig att till varje pris vinna och överleva. Jag har gjort dessa figurer med mycket kärlek med mitt bildspråk. Jag har också satt fast figurerna på en hård järnskiva som symboliserar livets kalla hårdhet.
Mina målningar är bl.a tre damer som vandrar som bär sin börda på huvudet. På figurerna kan man läsa olika texter om vad de bär på. En, hon bär på dina kulor som är fyllda av längtan , en annan bär på dina drömmar och den tredje bär på dina minnen. Andra målningar visar figurer som sitter i öknen eller vid havet och vilar under månens sken. Vad tänker dessa figurer på? Det extensiella som kommer fram i oss. Vad är det som egentligen betyder något för oss här i livet?
Jag kommer att visa glasfigurer, målningar och grafik