Idag var det den tredje begravningen på 2 månader som jag har varit på. Livet och döden som går hand i hand. Jag tycker att Januari månad har varit väldigt tung. Har haft svårt att hitta glädjen, men det kanske är för att jag sörjer. Allt har sin tid som det står i Ordspråksboken i bibeln. Man kan ju inte gå omkring och vara glad jämt. Skillnaden som jag har upplevt är att jag känner tyngd i min själ där det brukar vara en lätthet och glädje.

Det är kramp i inne i mitt skapar rum och han som begravdes idag har hjälpt mig mycket med att peppa och uppmuntra mig i mitt skapande. Det känns som en stor förlust att aldrig mer få höra hans pepp och snälla ord och framåtanda. Jag vet att vi är många som sörjer honom och inte mist hans familj där smärtan måste vara outhärdlig. Det är svårt när människor rycks bort alldeles för tidigt. Men så är det med döden. Vi vet inte när ! Det enda vi vet är att vi lever nu och ändå kan det vara så svårt att leva.

Jag har nog aldrig längtat så mycket efter ljuset. Desto äldre jag blir destå mer påverkas jag av mörkret.

Idag när jag har varit ledsen så har jag mött mycket kärlek ifrån vänner och min familj. En kärleks krans som har lagts runt mitt hjärta. Och barnen som bara är och ger energi och kraft. Jag åkte en liten stund till en av mina söner och fick en kärleksdos. Vem kan krama en som barnbarnen och som ropar Farmor. Ja då fylls hjärtat av kärlek.