Har tänkt på detta ett tag.

Hur kommer jag att bli ihågkommen när jag har dött?

Är det min personlighet , min aura runt omkring mig som man kommer att tala om eller är det för allt jag har gjort?     Är det för de meriter som jag har skaffat mig? Är det för mig som mamma eller farmor/mormor, är det för mig som konstnär eller är det för att jag har gjort något gott för en annan människa ? Har jag varit egoistisk , dålig människa eller vad kommer hen att säga om mig.

När man dör så står allt skrivet svart på vitt hur man har varit som människa.

Hur vill jag bli ihågkommen? Det är klart att alla människor  vill framstå som goda fina människor där det kommer att slängas rosor i ord och handling. Jag tänker att jag vill bli ihågkommen för min personlighet och den aura som omger mig. Sen har jag varit människa med goda och dåliga sidor.

På en begravning sägs det vackraste om en människa men det som sägs i familjen eller vänner kan vara annat  när vardagen är där.

Att försöka att göra det som är rätt och gott är viktigt men det får aldrig vara i så stor utsträckning så att man glömmer det man själv vill. Att lyfta på hatten och gå vidare att inte ta allt så allvarligt är viktigt. Ibland måste man kliva åt sidan men inte för mycket så man blir olycklig.

Om jag är lycklig så kan människor i min närhet också vara lyckliga.

Jag vill leva fullt ut och jag vill dö lika fullt ut. Sen får väl hen säga vad de vill om mig. Jag har försökt att göra mitt bästa men jag kommer alltid att veta att jag bara är människa.

Musiken, Monotopi, 60x40cm