Jag tror ögonen går i kors snart med att fylla alla dessa kartonger.
Hur mycket saker har man!
Dessa kartonger är fyllda av vårt liv. Saker som vi köpt och fått. Minnen. Kort., brev osv. Varje gång som man flyttar så rensar man. Jag har läst gamla brev som jag har sparat länge men nu har de fått gå in i papperskorgen. Barnens teckningar och skolarbeten.
Böcker som jag har läst och kanske tänkt att jag ska läsa om. Det kommer jag inte att göra så nu har de också fått gått till Second hand. Möbler som är för många när vi ska flytta till ett mindre boende. De har jag sålt alldeles för billigt men det finns andra som har fått dem och är glada.
Det är många tankar som kommer i mitt huvud nu när vi ska flytta. Detta hus är nog den plats som jag har trivts allra bäst på någonsin. Det är ett underbart hus och det har varit svårt att skilja sig från det. Det ligger så vackert och vi har fina grannar.Men det finns en stor nackdel och det är att det är långt till Stockholm där jag arbetar. Att pendla tar på krafterna.Jag vet när vi var i Tokyo så pendlar ”alla” flera timmar /dag. och det var helt naturligt. Så jag ska väl inte klaga! Men jag har tyckt att det har varit jobbigt.
Undrar hur det kommer att bli nu? Jag tror att det kommer att bli väldigt bra, men vad vet man? Ingenting. Vad jag vet är att jag kommer att kunna arbeta med mitt måleri varje dag och det kommer att bli en stor och härlig förändring.
Kartongerna med vårt liv följer oss och ska packas upp. Hoppas att minnena kommer att finna sin plats i det nya hemmet.
Vi får ta en dag i taget.
Dancing on a tightrope, 62×72, Oil on canvas.