Idag var jag uppe hos mamma.
Ja jag var sen och det tycker hon inte om.
Att få vänta.
Ja sa hon : jag har bett till Gud att jag ska få vara klar i huvudet hela tiden som jag lever. Och det är hon, bara lite glömsk då och då!
Vi samtalar ännu och hon frågar
nyfiket om barn och barnbarn.
När jag ser henne gå så släpar höger ben lite, det har blivit en felställning. Hon har lite ont men det har blivit bättre med knäskydd. Hon har fick svårt att gå.
Idag frågade jag om hon kommer ihåg något om hur det var när vi var små?
Jo hon kom ihåg mig när jag var liten att jag var vild och sprang gärna fort iväg. Sen skulle hon tänka efter lite mer!
Kanske berättar hon mer senare?
