Tankar om moderskap och Madonna.

Just nu håller jag på med kvinnotema inom konsten. Dels Madonnan och Mamman.

Jag kan bara utgå ifrån mig själv och tänker att jag har nog velat vara ”Madonna” Den som barnen och mannen ska se upp till. Hon som bär fram bönerna och suckarna till Gud. Alltså jag har velat! med det säger jag inte att jag har varit någon Madonna. Det är illusionen.

Sista resan till Chile fick jag inspiration från Pablo Nerudas hus på Isla de Negra. Hans hus är som ett konstmuseum. Det finns skulpturer och saker från hela världen. Bland annat fanns det en Madonna figur gjort i trä med Maria och Jesus barnet. På huvudet hade Maria och Jesus var sin fågel. Symbolen  fågeln som är en budbärare till Gud.

Sen hade han en annan skulptur av en kvinna som satt på en pall och ammade sitt barn. Därav inspiration till Mamman.

Mamman. Visst har det varit fantastiskt att få vara mamma. Det är det största som har hänt mig. Och mina barn har gett mig så mycket, mycket mer än jag kunde drömma om.

Men det har inte alltid varit lätt att vara mamma. Jag har haft en stor dos av melankoli och känt att jag inte har räckt till. Det finns också så mycket tyckande och tänkande med moders rollen och man talar sällan om ensamheten eller melankolin som många kvinnor känner. Kanske var det lättare förr när kvinnorna var hemma med sina barn och de träffades mer? Nu kanske man bor där ingen annan är hemma med sina barn och då blir man lätt ensam.

Jag hade också svårt att gå upp på morgonen. Jag och Sebastian kunde ligga och gosa länge i sängen. Han somnade om och jag tog det bara lugnt. Så när vi äntligen kom ut i parken så berättade andra kvinnor ”Hur duktiga de hade varit”

De hade hunnit att laga mat, sätta upp gardiner, städa och jag vet inte allt vad de hade hunnit. Jag hade nog med mig och mitt barn.

Sen på eftermiddagarna var det fullt upp för då kom mina styvbarn från skolan och jag skulle försöka få ihop någon mat, hjälpa till med läxor osv.

Mat var inte min starka sida heller i början!

Och mannen han jobbade …..

Och jag hade så många drömmar och illusioner om hur allt skulle vara.

Men så var det ju inte.

Utan det blev på ett annat sätt. Ett sätt som blev för vår familj.

Det är dessa känslor som väller över mig nu när jag står vid målarduken.

Nästa utställning blir väl Kvinnan i alla dess former.

Nu har jag bara skildrat två olika roller, vi har ju så många fler.

 

Madonna, 80x100cm, Oil on canvas.
Madonna, 80x100cm, Oil on canvas.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*


WP-Backgrounds Lite by InoPlugs Web Design and Juwelier Schönmann 1010 Wien