Vi firade mamma på hennes 98 års dag. Johannes hade sin Ukulele med sig och vi sjöng och skrattade. Eftersom ett barn var med oss så sjöng vi barnsånger också. Björnen sover och BäBä vita lamm osv.Mamma tog själv upp Tryggare kan ingen vara, och hon sjöng.
Vi åt tårtor . Mamma var inte så sugen längre för som tradition på Rosstorp bjuder de gamla sina kamrater på tårta när de fyller år. Hon hade redan ätit sin beskärda del när vi kom. Mamma var glad , det såg vi på henne. Hon tycker om blommor och njuter av dem och hon njöt av att alla vi var runt henne.
En vecka senare var jag hos henne igen och då var hon inte lika glad. Det är som hon ibland känns genomskinlig. Det är svårt att komma inpå henne. Detta hör nog ålderdommen till, att den gamla människan går in i sig själv. Det är ändå smärtsamt för den som är nära . Jag vill så gärna att allt ska vara som det alltid har varit! Fast jag vet! och förstår!
Det som gör mig gott är att hon trivs så bra på Rosstorp , det är fantastisk personal och hon tycker verkligen om sitt rum med sina egna möbler. Dit in kan hon dra sig tillbaka.
Min lilla älskade mamma.
