I veckan så hade mamma en Japans man mister Takao på besök som var intresserad av hur svensk äldrevård kan se ut. Vi i Södertälje konstnärskrets har ett samarbete med Tokyo angående konst. Varannat år har det blivit konstutställning i Södertälje och vartannat i Tokyo Yokohama . Så det var genom detta samarbete som denne japanska gentleman kom till Sverige. Han är själv i 70 årsåldern (tror) jag och är orolig hur det ska bli  för honom som riktigt gammal när han ej klarar sig själv. Han säger att det finns så få äldreboenden i Japan och att det är dyrt och att den äldre befolkningen ökar hela tiden samt att nativiteten är låg.

Han kom med en grupp som ställer ut pappers konst  i Edsviks konsthall just nu.

Till mamma hade han ett fång av de vackraste blommor som hon uppskattade och lös upp.  Så talade de engelska. Tänk att mamma kommer ihåg, det är fantastiskt. Det enda är att hon har svårt att höra och det blir även svårare när engelskan talas med accent. Hon gjorde det dock med bravur. Han fick se mammas rum som är möblerat med hennes egna möbler. Hon tycker själv att hon har det så fint, och det har hon.  Vi samtalade och drack kaffe med vetelängd som Kersti hade med sig.

Senare hade mister Takao bett om att få ställa sina frågor till ledningen på Rosstorp så vi gick till dem som tog emot på ett mycket generöst sätt och berättade om hur svensk äldrevård fungerar.

Det kändes också speciellt för mig som tycker att Rosstorp är ett gott exempel på hur bra det kan bli för de äldre.