Det finns ingen som vi älskar som sina barn. kanske den största kärleken som man kan känna? ja den är otroligt stark. Vi föräldrar oroar oss, vill det absolut bästa för våra barn. Vi har dem under en ”lång”tid tyckte jag innan barnen hade flyttat hemifrån. Men när de hade flyttat så hade de 20-25 åren gått otroligt fort.
När barnen är stora så ska vi föräldrar släppa dem och de ska göra sina egna val, framgångar och misslyckanden.
Jag tycker att det är svårt att släppa dem , att inte oroa sig! men jag jobbar på det.
Även fast de är vuxna, så behöver de oss föräldrar men på ett annat sätt och efter deras behov.
Tänk att vi bara har våra barn till låns, vi äger dem ej. Vi har bara förmånen att vägleda dem under en kort tid när de är små och tonåringar. Ändå så är de första 15 åren för varje människa grunden för ens liv och de kommer att prägla den enskilde människan under hela livet. man kan säga att det är en del av ryggsäcken som man bär med sig i livet.
Om barnen