Som konstnär är jag främst målare och det viktigaste för mig är lusten och glädjen att måla.
Mina målningar är små berättelser eller en saga. Berättelsen är inget som jag har bestämt innan jag börjar en målning utan den kommer till under tiden som jag jag gör bilden. Jag ser figurer och figurerna vävs in till en historia. Berättelsen får sedan betraktaren berätta. I alla medium som måleri, grafik och skulptur arbetar jag direkt, men ibland utgår jag från en enkel skiss, det gäller främst grafiken. I måleriet börjar jag direkt på duken med ett tunt medium och målar sedan lager på lager fetare till fetare oljeblandning.
Min konst, mina berättelser kommer ifrån mitt eget liv. Där det har vandrat ut och in människor ifrån hela världen under min uppväxt. Och idag lever jag i en mångkulturell familj, vi har 4 söner. Jag älskar att resa , att möta människor från alla delar av världen.
Jag har också mött många människor i kriser och delat smärtan som livet kan ge. Här kommer humorn in. För att klara sig i livet så tror jag att man behöver mycket humor. Så det försöker jag skildra i mina bilder. Smärtan-humorn, de går hand i hand. Jag tror på det goda eller har en illusion om det goda.
Här är ett utdrag ur en recension Sydsvenskan som jag tycker stämmer på mitt skapande:
Ömsinta lån från fablernas värld
Publicerad 10 september 2009 10.23 | Uppdaterad 10 september 2009 10.23
Stillsamma betraktelser som är anspråkslösa i sin omedelbarhet. Carolina söderholm har tittat på Fia Kvissbergs bilder.
Fia Kvissbergs bilder lyser av en ömsint naivism. Med starka färger och mild stämma berättar hon om möten och längtan, ensamhet och samvaro. Tonfallet lånar hon från mytens och fabelns värld, tidlöst mänskligt och tröstande. Jag tycker om dessa stillsamma betraktelser, anspråkslösa i sin omedelbarhet.
Deras okonstlade, figurativa uttryck befinner sig långt från både uttryck och material hos den yngre konstnärsgeneration som vanligen befolkar Galleri S:t Gertrud. Här finns det strävsamma paret, skyddsängeln och kvinnan med fågeln i en personligt hållen bildvärld med drag av Chagalls fantasi.
Många har frågat mig om jag inte skulle illustrera texter till barnböcker?
Om min konst
Mina målningar är små berättelser eller en saga. Berättelsen är inget som jag har bestämt innan jag börjar en målning utan den kommer till under tiden som jag jag gör bilden. Jag ser figurer och figurerna vävs in till en historia. Berättelsen får sedan betraktaren berätta. I alla medium som måleri, grafik och skulptur arbetar jag direkt, men ibland utgår jag från en enkel skiss, det gäller främst grafiken. I måleriet börjar jag direkt på duken med ett tunt medium och målar sedan lager på lager fetare till fetare oljeblandning.
Min konst, mina berättelser kommer ifrån mitt eget liv. Där det har vandrat ut och in människor ifrån hela världen under min uppväxt. Och idag lever jag i en mångkulturell familj, vi har 4 söner. Jag älskar att resa , att möta människor från alla delar av världen.
Jag har också mött många människor i kriser och delat smärtan som livet kan ge. Här kommer humorn in. För att klara sig i livet så tror jag att man behöver mycket humor. Så det försöker jag skildra i mina bilder. Smärtan-humorn, de går hand i hand. Jag tror på det goda eller har en illusion om det goda.
Här är ett utdrag ur en recension Sydsvenskan som jag tycker stämmer på mitt skapande:
Ömsinta lån från fablernas värld
Publicerad 10 september 2009 10.23 | Uppdaterad 10 september 2009 10.23
Stillsamma betraktelser som är anspråkslösa i sin omedelbarhet. Carolina söderholm har tittat på Fia Kvissbergs bilder.
Fia Kvissbergs bilder lyser av en ömsint naivism. Med starka färger och mild stämma berättar hon om möten och längtan, ensamhet och samvaro. Tonfallet lånar hon från mytens och fabelns värld, tidlöst mänskligt och tröstande. Jag tycker om dessa stillsamma betraktelser, anspråkslösa i sin omedelbarhet.
Deras okonstlade, figurativa uttryck befinner sig långt från både uttryck och material hos den yngre konstnärsgeneration som vanligen befolkar Galleri S:t Gertrud. Här finns det strävsamma paret, skyddsängeln och kvinnan med fågeln i en personligt hållen bildvärld med drag av Chagalls fantasi.
Många har frågat mig om jag inte skulle illustrera texter till barnböcker?