Det närmar sig.
Imorgon tidigt på morgonen åker jag.
Nu håller jag på och packar för fullt.
Alltid när jag ska göra en långresa så kommer svarta tankar och jag tycker att avsked är jobbigt och tänker kanske vi inte ses igen. Ja det är ju så att vi inte kan se in i framtiden och tur är väl det.
kanske tänker jag så för att när jag for till Bolivia när jag var 27 år så kom pappa och mamma och vinkade av mig. Pappa var rörd och jag tänkte att det var något speciellt.
Det blev så att vi sågs för sista gången som han var vid sina sinnens bruk. Ett år senare såg jag honom men då var han döende i Kenya.
Igår gjore jag en liten middag och barnen gladde oss som vanligt.
Puss s Molly och Oliver.
