Sorg, jag har sorg och mitt hjärta är öppet och sorgset !Den sitter även i kroppen och tar all min energi. Jag är trött och vilar i mig själv. Går in i mig själv. Jag tänker på mamma och saknar hennes väsen. Att hon nu har fått sluta sina dagar var väntat och hon har verkligen fått ett långt och härligt liv. Hon var min förebild i så mycket och jag är tacksam henne!

Jag tänker på alla som mister sina kära helt plötsligt , en son, dotter en livskamrat eller förälder. Det måste vara outhärdligt men livet måste ändå gå vidare. Vad viktigt det är med sorgen. Den behöver tid och dagar som går.

Idag på min morgonpromenad var det stilla, färgerna var förunderliga i denna November. Det kan ta emot att gå men att få vara i naturen är fint och läkande.

känner mig tacksam för detta liv som ger så mycket, en dag och en dag.

Jag hörde en präst för några dagar sedan som sa att förr hade man ett svart band på kappan som betydde jag har sorg och behandla mig varsamt. Så sant! Nu är det ingen som har ett sorgband och ingen ser utifrån vad en annan människa bär på.

kanske ska vi börja bära sorgband igen?

Detta är livet och döden som finns bakom dörren, den kan komma när som helst! Idag finns liv och idag lever jag och du.