Vad har vi att vänta år 2018?

Snart kommer vi till avslut av 2017 och ett helt nytt år börjar. En ny bok med vita sidor tomma utan en enda rad skrivet. Det kommer vi du och jag att börja skriva ord för ord, mening för mening och sida för sida för var dag som går. Vi vet ingenting om vår framtid. Ingenting. Man kan fyllas av rädsla , oro för vad som ska ske eller vi kan fyllas av förtröstan och hopp att det ska bli ett bra år.

När jag ser tillbaka på detta år så fylls jag av tacksamhet. Jag har fyllt 60 år och är en kvinna mitt i livet. Så mycket kärlek som finns och som jag har fått. Det är fint att fylla år för då kommer ljuset på en under en speciell dag och det tror jag att vi alla behöver. Vi har många barnbarn och de är så fulla av liv och förväntan och kärlek. De bara är rakt upp och ned. Är det bra så är det , är det inte det så blir det skrik och gråt.De är här och nu och vi har mycket att lära av barnen. Att få känna en liten hand på sin kind är fint eller att få ett leende och en kram är läkande för själen.

Ibland är jag ledsen för att jag inte orkar så mycket som förr. Jag har ett mått energi som jag får hushålla med. Jag behöver hela tiden kompromissa och välja vad jag ska göra. Men som en vän sa till mig. Gör det du orkar och älska dig själv. Så sant. Älskar man inte sig själv så kan man ej heller älska andra. Det är lätt att efter en utmattningsdepression känna dåligt samvete pga att orken tar slut och slå det mot sig själv. Lätt att glömma bort sig själv och inte alls fyllas av kärlek. Allt är som det är just nu och det gäller att leva här och nu och göra allt man kan.

Tacksamhet till livet, tacksamhet för att få vara frisk, att kunna gå,sitta,höra se och känna. Tacksamhet för kärleken till sig själv och till andra inte minst de som är alla närmast en. Och jag är tacksam att jag har tålamod att lyssna på andra. Tänk så mycket vi har att lära av varandra. Jag tycker inte om att diskutera pga att jag inte tycker att man kommer någonstanns i en diskussion. Det blir lätt bara att man slår varandra med ord och meningar. Men att samtala med varandra är något helt annat. Då kan man tycka olika men det finns en ödmjukhet att försöka förstå. Det jag också tycker är viktigt är skrattet. Barnen lär oss att skratta och inte ta saker och ting så allvarligt .Kanske har vi hållit ihop så länge jag och min man för att vi skrattar mycket fast jag önskar att kunna skratta ännu mer. Som en av mina barnbarn säger att hon och jag och hennes pappa är lika klumpiga och det kan vi skratta åt. Hon säger ofta tokiga farmor. Ja varför inte , kanske vi skulle bjuda varandra mer på det tokiga vi gör och skratta åt eländet. Jag läste i DN en helt underbar krönika där hon frun i familjen beskrev en dag innan jul då de skulle köpa julgran. Allt precis allt gick åt pepparn men hon beskrev det med så mycket humor så jag vek mig av skratt och kände igen hysterin som många gånger är innan jul. Ingenting blir som man tänker att det ska bli, men oftast blir det bra ändå.

Så nästa år har jag hopp om ett bra år där kärleken får stå nummer ett.

Några bilder från året.