Imorgon ska vi resa jag och mamma, hon ska följa med mig till Gamleby där jag ska ha konstutställning. Nej inte riktigt, jag släpper av henne på vägen.Hon ska få träffa sin svägerska som bor några mil ifrån. Det ska bli fint att få resa med mamma.Hoppas hon orkar bara.
Att få ha mamma bredvid sig i många timmar, ja det var länge sedan.Undrar vad vi kommer att tala om, eller kommer vi att vara tysta och låta landskapet tala? Hon njuter av naturen och det är svårt för henne att gå i naturen.
Det är speciellt med ens moder, även fast hon är gammal och jag en vuxen kvinna så kommer hon alltid att vara min moder.
Igår var vi hos min bror och då berättade hon om pappa och henne , hur de hade träffats åren innan de gifte sig. De hade ej sällskap men träffades ofta.Och när mamma åkte ifrån Tanzania där hon hade jobbat under 4 år till Etiopien för att gifta sig med pappa .
De stod länge bakom ett stängsel och tittade på varandra, vi frågade vad hon kände?
”Ja nog var det pirrigt alltid” .
Så kom hon ihåg att pappa hade present med sig.
Jag tänker själv, 4 år är lång tid. Tänk att inte ha sett varandra under den tiden och bestämma sig.Vad modigt! Oj vad jag skulle vara nervös.
Min lilla mamma.
