Månatliga arkiv: november 2015

Det är en helt annan vy som vi ser ifrån vårt fönster. Inga träd eller skog utan en himmel som varierar sig och hustaken. Det är också vackert.

Nära oss finns det gott om natur och det finns många fina promenadvägar att gå.

Bra menannorlunda mot Enhörna vyn.

Vi firade mamma på hennes 98 års dag. Johannes hade sin Ukulele med sig och vi sjöng och skrattade. Eftersom ett barn var med oss så sjöng vi barnsånger också. Björnen sover och BäBä vita lamm osv.Mamma tog själv upp Tryggare kan ingen vara, och hon sjöng.

Vi åt tårtor . Mamma var inte så sugen längre för som tradition på Rosstorp bjuder de gamla sina kamrater på tårta när de fyller år.  Hon hade redan ätit sin beskärda del när vi kom.  Mamma var glad , det såg vi på henne. Hon tycker om blommor och njuter av dem och hon njöt av att alla vi var runt henne.

En vecka senare var jag hos henne igen och då var hon inte lika glad. Det är som hon ibland känns genomskinlig. Det är svårt att komma inpå henne. Detta hör nog ålderdommen till, att den gamla människan går in i sig själv. Det är ändå smärtsamt för den som är nära . Jag vill så gärna att allt ska vara som det alltid har varit!  Fast jag vet! och förstår!

Det som gör mig gott är att hon trivs så bra på Rosstorp , det är fantastisk personal och hon tycker verkligen om sitt rum med sina egna möbler. Dit in kan hon dra sig tillbaka.

Min lilla älskade mamma.

Vaknar och läser om Paris. Detta illdåd, galna terrorister
( människor)som inte respekterar andra helt oskyldiga människor.
Varför och varför. Alla familjer som är drabbade innan julen, då vi ska ha julfrid.
Det internationella mötet om vårt klimat i Paris i december,  då politiker måste komma överens om vårt klimat. Vi alla länder måste sänka koldioxiden,  annars höjs jordens temperatur med allt vad det innebär. Pengar som styr vår värld.
Fattiga länder som så klart vill ha det de rika länderna har. All denna orättvisa.
Människor som flyr för sitt liv för att de ska få främst trygghet och bara kunna leva  utan att vara rädd för bomber som rämnar deras hus eller de själva. Krigen som förstör men som också många tjänar stora pengar på.
Hur ska du och jag kunna leva och vara lyckliga? Som det talas  så mycket om. Positivt tänkande!
Hoppet, ljuset i vår sårade värld.
Alla böner just nu för Paris.Herre förbarma  dig.
Jag förstår människors uppgivenhet, saknad av ljus, saknad av tro.
Denna morgon är tung.
Herre förbarma dig över oss. Vi små människor.
När all denna hopplöshet känns tänker jag: vad kan jag göra?
Då tänker jag på det lilla. Det jag kan göra för en, för  två. Att sprida medmänsklighet. Ljus.
Ringa ett samtal,  krama någon
Tala om att du jag är viktig i denna vår sargade jord.
Åh vad vi längtar att komma hem till någon som tar emot oss som vi är. Att komma hem till ett ljus, till en öppen  kärleksfull famn.
Ljuset som för mig är Gud.
Även fast  jag inte förstår.