Författararkiv: Fia Kvissberg

Denna längtan!

Jag bär på så mycket längtan! Längtan efter mina barn och barnbarn och hela min familj. Längtan efter ett sammanhang, att bara kunna umgås utan att vi ska vara rädda för denna smitta som vi är mitt uppe i. Längtan efter att få resa efter nya intryck. Längtan efter stillhet efter Gud , det andliga rummet. Vissa dagar är allt så bra andra dagar fylls jag melankoli. Jag skriver det här för att jag vet att jag är ej ensam att känna så här. Jag tror också att om vi vågar dela med oss av våra känslor och tankar så är vi mindre ensamma.

Jo det finns så mycket att vara tacksam över. Vi är inne i den allra vackraste perioden av året, och jag njuter mycket. Jag har en man och är inte ensam för vi har kärleken. Jag är inte sjuk utan kan nu njuta av att vara frisk. Och jag får nu vara med mina barnbarn och de lär oss mycket av att bara vara i nuet. De är verkligen glädje spridare. Igår fick jag tillbringa en hel dag med Molly 7 år. Vi var först på Liljevalchs museum och såg Ulrica Hydman Vallien. Jag tänkte att detta är en bra utställning för barn pga att hon använde hela sin fantasi i konsten. Verkligen inspirerande. Molly var intresserad och vi pratade om många bilder. Sen fick hon i uppgift att måla av en bild som hon tyckte om ifrån utställningen i min ateljé. Och vilken bild hon gjorde. Underbart som bara ett barn kan göra. Hon fick låna en målarskjorta av mig som räckte henne nästan ned till fötterna och vi kavlade upp armarna. Tur med målarskjortan annars hade hon haft färg på hela sig.

Trots allt som finns att vara tacksam över så är denna perioden svår och det gör ont.

Vad gör du för att klara denna perioden?

Kram till er alla från mig som svänger hit och dit i mitt känsloliv!

Kategori: Blogg | Lämna en kommentar

Coronan!

Det är så mycket jag vill skriva om detta hemska virus! Jag tänkte som många att hoppas att jag får det lindrigt så att jag sedan inte behöver gå och vara rädd. Vad jag inte visste var att när det slår till så är det farligt och man blir mycket sjuk. För mig blev det som en influensa som gick över på 2 veckor med feber, ont i halsen och förkyld. Men Jaime min man däremot fick det värsta. Han blev smittad vi vet var genom att det var en person som andades och var honom väldigt nära. Några timmar efteråt att de hade träffats så blir personen sjuk och det visade sig att hen också var positiv Covid19. Så jag tror att mängden virus som man får på sig spelar roll. Jag har aldrig sett honom så sjuk , hans symtom var feber upp 39,5 och ned 37 grader, ont i hela kroppen , ont i huvudet som aldrig släppte och hosta. Han var så matt att han med nöd och näppe orkade gå på toaletten. Jag var där och tjatade och såg till att han drack vatten och att han skulle djupandas vilket var svårt för vid varje djupandning följde ett hostanfall.

Jag och alla i familjen runt om har varit oroliga. Han sa t.o.m att han orkade inte mer och då måste han ha mått fruktansvärt dåligt. Två gånger ringde vi ambulansen som kom och bedömde honom och tog honom till sjukhuset. Det otäcka är att det är svårt att göra en korrekt bedömning hemma trots att jag är sjuksköterska. Vi har t.e.x ingen saturationsmätare hemma. Jag ringde ett antal gånger till min brorsdotter som är ambulanssjuksköterska som gav mig råd. Vilken lättnad när det äntligen vände på dag 14 och att det har hållit i sig. Han blir bättre och bättre för varje dag. Jag tänker på alla som har nära och kära som har gått bort. Vilken tragedi och smärta.

Det är många frågor som jag har tillsammans med er andra! Hur länge ska detta pågå? När kan vi börja träffas normalt igen? Kommer vi att ha det så här hela detta år eller vad tror ni? Ja ingen vet kan jag tänka mig. Inte ens experterna.

Vilket ansvar för våra politiker och Anders Tegnell och alla andra. Hur orkar de?

Så kommer den essentiella biten. Vad är det för mening med detta? Alla människor som är så drabbade? Vad kan vi lära oss? kan vi lära oss något? Får vi inte ta i varandra hädanefter? kan vi inte fortsätta att krama varandra som är så viktigt?

Det har varit värdefullt under vår sjukdomstid att känna denna ring som har burit oss där människor har bett till Gud och visat så mycket kärlek. Vi har fått blommor, de har sjungit för oss och bakat friskkaka! Jag tror att bön betyder mycket. Det öppnar upp för goda krafter och jag vet att Gud har omsorg om oss små människor.

Jag önskar ingen denna sjukdom men tyvärr är det så att många är och kommer att bli drabbade. Vissa blir mycket sjuka andra får väldigt lite symtom.

Nu kan vi rida bak o fram igen tillsammans mot nya äventyr och jag hoppas att vi får leva många år till men det vet bara Gud hur länge!

Kategori: Blogg | 4 kommentarer

Vingar som bär!

Vingar som bär , i mitt inre en krans av kärlek. En röst som ropar mitt namn att jag är älskad som jag är. En klapp på kinden när tårar rinner av en väns hand. Ett telefonsamtal med en röst som säger jag älskar dig. En familj som sjunger på en balkong 2 våningar ned, ha den äran på din bemärkelsedag. Grattis ,grattis . En blombukett med de vackraste rosorna tillsammans med en kärleksdikt från sin älskade. En chokladkanin och en friskkaka att äta när man är sjuk. Ett FaceTime samtal med någon i familjen. Brevet från en 7 åring med texten: farmor jag saknar dig och älskar dig. Ett annat telefonsamtal med en vän som vill göra massor av roliga saker just med mig.

Det är vingar som bär.

I denna svåra tid.

 

 

Kategori: Blogg | 2 kommentarer

Bröllopsdag i eländets corona.

Igår hade jag och min man varit gifta i 33 år.

33 år har gått och det har varit upp och ned och hit och dit men vi har hållit ihop. Om vi har kunnat som är så olika så kan alla! Nej det är väl att generalisera. Men sant är att vi är väldigt olika. kanske är det så att man väljer sin motsats? När man väl har bestämt sig så krävs det mycket jobb, många samtal, mycket tålamod , förlåtelse och försök att förstå . Ibland kan man ej förstå utan får lära sig att lyfta på hatten och gå vidare.Man gör också val hela tiden att våga stanna kvar eller gå. Jag är så tacksam att vi har alla dessa år, den långa historien med varandra och gemensamma barn och barnbarn.

Så vi skulle fira igår men så blev det inte pga av coronan. Min man blev sämre och fick tillbringa vår dag på sjukhuset. På morgonen sms han och sa att jag skulle gå ut på balkongen och se. jag förstod att något var på gång för det hade smusslats dagen innan. Jag gick ut och fick se en underbar blombukett med de allra vackraste rosorna som vår son hade hjälpt pappan att köpa. Jag satte blommorna i vatten i vacker vas och hade dem bredvid min säng hela dagen(också sjuk)grät en skvätt och kände mig mycket älskad.

Senare på dagen så skrev min son att jag skulle gå ut på balkongen. och när jag kom ut så stod familjen Hugo och Paula och deras småtjejer och sjöng : jag må hon leva på 33 års bröllopsdagen. Det var så fint och kärleksfullt sen skulle jag titta efter bakom ytterdörren och där var ett skrivet brev från mitt barnbarn och en chokladkanin från Linds choklad som är min favorit. Tänk att vi kan få glädja varandra med lite avstånd. Det var absolut inte läge att träffas inne nu! Jag tror att jag nästan har blivit bra av all kärleksdos som jag fick igår. Idag kom även min brorsdotter med egenbakad choklad kaka som att bli frisk kaka. Min man är hemma igen och jag hoppas att allt går bra. Denna otäcka virus som ställer till det för oss.

Kategori: Blogg | 6 kommentarer

Facebook , bra eller ej?

Många klagar på att de ej orkar med Facebook , man ska gilla än här och där! Men på många sätt är den bra. Tex att få kontakt med gamla vänner, komma ihåg födelsedagar och bli uppdaterad om både det som är viktigt och oviktigt. Mycket konst delges också på denna sida. Jag är just nu sjuk och då är den kul. Jag har sett allt!!!!!Och min skärmtid måste vara skyhög. Det jag också tycker om är att det finns en massa grupper för olika ändamål. Det går att snöa in på ett ämne. Vi hade en granne en gång som jag frågade vad den största skillnaden mellan Sverige och USA var? Hon var amerikan. Hennes svar blev att i USA finns det grupper för precis allting. Kanske är det det som kommer in mer och mer i Sverige.

Men att Facebook kan ersätta fysiska kontakter , de kan den inte. Vi behöver träffas i familjen och med vänner. Och i det fysiska mötet kan vi också delge varandra det innersta på ett helt annat sätt än på Facebook.

Jag känner mig ändå delad när det gäller Facebook. Skulle vilja ha mer djup. Det mesta som skrivs är positiva nyheter och bra saker som har hänt oss men livet är ju inte bara så. Vi drabbas alla av både glädje och sorg. Svåra saker som händer oss. En dag talade jag med en kamrat om det och då sa hon att hon ville inte läsa om mina bekymmer på Facebook utan dem kunde vi tala om privat. Facebook skulle vara en glad plattform enligt henne.

I denna tid med Corona viruset är det ändå många som har det svårt och lider av en förlust av någon kär familjemedlem eller vän. Och det är många som vågar skriva, ändå kan jag längta efter mer djup. Men Facebook får väl vara som det är!

Kategori: Blogg | Lämna en kommentar

Tacksamhet

I denna svåra tid som vi är i så är det viktigt att kunna känna tacksamhet. Somliga uppmanar oss att tänka på tre saker per dag som vi känner tacksamhet över. Det kan vara svårt och också bli ironiskt om jag du är särskilt drabbad! Men att känna tacksamhet och inta det i vårt innersta öppnar upp för det positiva och då orkar vi också med all påfrestning som är just nu.

Så underbara dagar vi har haft när solen lyser på oss och våren är här. Många lägger ut bilder på små blommor som ploppar upp för att vi ska kunna njuta mer. Det är också fascinerande att se alla fåglar, speciellt Häger som kommer varje år på ett ställe vid kanalen på Djurgården för att häcka. Tänk vilken resa de gör för att komma tillbaka till just samma ställe varje år.

De flesta av oss är fortfarande friska också något att vara tacksam över. Och vi får vara försiktiga och rädda om varandra även fast vi längtar så att få träffa våra nära och kära och vänner. Det är bra med digital kontakt men det är inte alls samma sak som när vi får träffas fysiskt.

Detta var det jag tänkte på under min promenad idag.

kram till er alla!

Kategori: Blogg | Lämna en kommentar

Corona tider.

Allt har stannat av, hela Sverige och hela världen. För oss småföretagare är det svårt!

Imorgon kommer dock en ljuspunkt när jag ska ha två deltagare på kurs, då kommer det nytt liv i ateljén. Det är roligt att få skapa tillsammans.

Det är den här balansen att få vara ensam och skapa samtidigt som det sociala livet behövs. Nu är det som det är och vi alla måste att gilla läget. Jag och min familj är än så länge friska och det är det viktigaste. Lider så med dem som har mist någon i sin närhet.

Det är ofattbart det som händer och så fort allt har gått. Under de 11 dagar som jag var i Indien förändrades allt och det var med nöd och näppe vi kom hem. Nu är jag oerhört tacksam att få vara hemma. Jag hade inte velat bli sjuk i Indien.

Dagarna går den ena efter den andra. Jag springer mina 20 minuter/dag. Det kallas för Runstreak. Man ska springa 20 min / dag eller 1,6km. Hjärtat får jobba och jag blir rejält andfådd. Bättre och bättre blir det även fast jag springer väldigt sakta. Man kan jämföra mig med sonen Hugo som springer på 3,5 min/km och mig som är uppe i ca 8 min/km men han är ung och jag är” lite ”äldre!

Jag funderar mycket på hur jag ska kunna hjälpa till i denna svåra tid. Om jag kunde inspirera någon att skapa så skulle det vara fint. Säkert är det många som känner sig isolerade och kanske inte vet hur tiden ska gå.Jag tror samtidigt att mycket kreativitet föds just nu i ensamheten. Kanske är det många som tar fram stickor, virknålen eller symaskinen och gör alla möjliga kreationer.

Jag har börjat att skriva brev igen. Tänk vad det är roligt att få ett brev.

Vad gör du under dessa dagar?

Kategori: Blogg | 3 kommentarer

Hemma igen!

Jag tror aldrig att jag har varit så lycklig över att landa på svensk jord som jag var i söndags.Det var några oroliga dagar innan hemfärd med frågan om planet skulle gå?Vi åkte direkt flyg men om vi hade mellanlandat i Europa så kanske vi inte hade kommit hem?

På dessa 11 dagar som vi har varit i Indien har det hänt så otroligt mycket och allt har gått fort. Hela världen talar om Corona viruset och alla är rädda. Förutom i den lilla byn i norra Indien där vi var, där gick vardagen sin gilla gång och ingen talade om detta virus. Det fanns ingen som var sjuk heller.

Jag hade tänkt att blogga varje dag när jag var i Indien men det fanns knappt internet så det var omöjligt och redan nu känns allt långt bort.

Jag och Carina har varit på en fantastisk resa och fått utbyta erfarenheter och tankar med andra konstnärer från Sverige och Indien. Fascinerande att få se vad andra konstnärer har gjort och höra dem berätta under presentationerna som vi hade de kvällar när det fanns el!

Vi har arbetat med skulptur i lera och lite vax, vi har gjutit formar och reproducerat våra skulpturer. Jag har kunnat ta hem 2 formar som jag redan har provat att reproducera mina figurer i och det har gått bra.

Jag tänker på mina joggingturer i ett mycket varmare klimat än här när man får bylta på sig lager efter lager av kläder. Där joggade jag med shorts och en t-shirt. Längtar till sommaren. Jag sprang på landet med all grönska , såg och hörde många olika fåglar, njöt av lukter ifrån naturen och hälsade på barn och vuxna på vägen som kom i sina färgglada Saris.

Här lägger jag ut några bilder ifrån resan.

Kategori: Blogg | 4 kommentarer

Indien

Jag och min kollega Carina är på resande fot i norra Indien .

Det är en camp eller residens som Tell us art har. Syftet med dessa resor är internationellt kulturutbyte mellan konstnärer från hela världen.

Denna gång är vi inte så många, 4 från Sverige och 10 från Indien .

Vi gör skulptur och måleri.

Stället ligger vackert på landet i enorm grönska.

Jag är igång och skulpterar vilket är kul. Ikväll ska alla ha en presentation om sitt konstnärsskap. 

Det är nyttigt att komma hemifrån för att se att saker och ting fungerar annorlunda. Det blir en hel del väntan.

När det regnar så öser regnet ned. Jag tror att luftfuktigheten är 100% vilket gör att att man fryser in i märgen.

Solen värmer men det är kallt på morgnar och kväll.

Vi har varit hos polisen och de har många papper på att vi är här. Allt skrivs för hand och det tar tid.

Vi har det bra, ingen stress.

Ingen talar om Corona.

Kategori: Blogg | Lämna en kommentar

Nu kommer ljuset!

Äntligen längre dagar och sol! Ljuset kommer ute och inne.

Jag vandrar i äktenskapets skog där det både finns lejon ,ormar och många hundar. Det är underbart men också svårt. Trots att vi har levt ihop i 35 år så går ingenting på räls ! Nä man får fortsätta att lyssna vara ödmjuk, hålla fast vid sina val och ha sin vilja. Jämka och försöka förstå. Hundarna! De symboliserar mina systrar! ( jag har inga biologiska) men med dem får man vrida och vända på sitt liv.

Jag finns i min ateljé mitt målar rum. Där finns det några monster! Men mest fåglar som sjunger. Monsterna vill tala om att man inte duger! Fåglarna sprider harmoni och säger att du är bra och okey!

Jag går och springer runt Djurgården, det är livsnerven. Att andas den friska luften, se naturens växlingar och se speglingarna i vattnet.

Jag har min familj. Jag älskar dem var och en . I min illusion är vi den stora bullriga familjen som alltid vill umgås i det stora huset! Som inte finns längre. Jag vill vara alla nära och vara den stora modern ,och vill inte ha den rollen!

Det är väl det här som kallas livet och nu ser jag framåt. Ljuset är här!

Kategori: Blogg | 2 kommentarer
WP-Backgrounds Lite by InoPlugs Web Design and Juwelier Schönmann 1010 Wien