Jag har en vän. Det är fint att ha en vän eller några vänner. Som man kan tala med ur sitt hjärtas djup. Där det finns en dialog och det som sägs stannar hos vännen och hos mig. Där man kan vrida och vända på livets sanningar. Där tankarna kan få luft och vandra i vinden. Där en tanke växer sig stark och man kommer fram till en sanning. Jag tycker att desto äldre man blir så finns det inte så många sanningar kvar utan allt precis allt kan vändas åt ett annat håll. Det är i djupa samtal som sanningar växer fram eller en tanke som kan bli ett beslut. När jag var ung var allt svart eller vitt, det är det inte längre pga att jag har mött så många människor med olika livsöden .
Att ha en vän är också att våga, våga att blotta sig att vara naken själsligt. En vän stöter inte bort en utan där finns det frihet att kunna tala fritt utan fördömmande. Inför en vän kan man gråta och tala om sorger som vi människor bär på. Med en vän kan man skratta från djupet av sin själ.
Det är roligt att ha en vän som man kan berätta saker som har hänt i sitt liv. Inför vännen är det intressant. Och jag vill också höra och lyssna vad vännen har att berätta.
Att ha en vän är att dela med sig av sitt liv.
Och har man en vän så vill jag vara rädd om den vännen. Det betyder inte att man behöver höras varje dag men då och då och fortsätta samtalet från förra gången vi träffades.
En vän.
Dröm i Lunden, collografi, 50x50cm,