Alltid när något går emot eller något fantastisk har hänt så vill jag gärna berätta för mamma.
Hon är den som sörjer med mig och kan dela min smärta hon är också den som jag delar glädje med.
Forfarande kommer hon ihåg väldigt mycket som jag berättar och frågar hur det har gått med det ena eller andra . Däremot saker som ska hända nästa dag glömmer hon fort , det blir att påminna henne om.
Jag förstår att det svåraste när ens mamma går bort är detta med att förlora någon som alltid står på ens sida. Hur flera av mina vänner sagt att de har lyft telefonluren och ska berätta , sen kommer de på ……just det hon finns ju inte!
Så här är det inte för alla, jag vet! Det kan vara en bruten relation med sin mamma och kanske allt jag skriver om min mamma bara smärtar !
Jag är ledsen för det.

20140413-111024.jpg