Arkiv
Intervju inför utställningen i Edsviks konsthall 2017.
Fia Kvissberg – Moder-kvinna och vän
Att besöka Fia Kvissberg i hennes ateljé är som att träda in i ett färgsprakande kalejdoskop. Hon förbereder sin stora utställning till Edsviks konsthall och visar mig runt bland måleri, grafik och skulptur. Sjuttio verk ska med. Utställningens titel är Moder-kvinna och vän och temat rör vid brännande frågor om moderskap, konstnärskap, identitet och jämställdhet.
En svart modersfigur återkommer i flera målningar och bär Fia Kvissbergs berättelse om erfarenheten som nybliven mamma.
– Den första tiden var väldigt kaotisk för mig. Jag hade längtat efter barn men från att ha varit en självständig kvinna och konstnär med eget utrymme för tankar och arbete blev jag någon som hela tiden skulle finnas till för barnet. Det är mycket glädje i att vara mamma men för mig blev det också en identitetskris präglad av maktlöshet och otillräcklighet.
Fia Kvissberg tänkte på svärta som i melankoli och målade en svart amma med mjölktrådar upp till hjärnan. I målningens bakgrund ligger tröstlösa barn. En svart Shiva-figur tronar i nästa målning, hon har ett varmt hjärta och fyra armar, symbolen för en stormamma. Fia blev mor till fyra pojkar, hon födde två och var också extramamma åt sin mans två äldre söner. Nu är alla barnen vuxna.
– Det är först nu, trettio år senare, som jag berör hur smärtsam graviditeten, förlossningen och spädbarnstiden var för mig. Min brorsdotter har nyligen fått barn och när vi talade om hennes svårigheter i det kom allt tillbaka till mig.
Sorg, men framförallt livslust med inspiration från långväga resor i Indien och Latinamerika kännetecknar hennes verk. Fia Kvissbergs man är från Chile, de har periodvis bott i hans hemland och hon reflekterar över skillnaderna mellan deras ursprung.
– Att ha tillgång till två kulturer är en stor rikedom och det har påverkat min konst mycket. Kyrkan är starkare i Latinamerika och överallt finns bilder på jungfru Maria. Människorna är varmare och visar sina känslor mer. I Mexiko ser man en hel del masker och ikoner. Framförallt är det solen som gör färgerna starka. Det finns en helt annan kolorit där.
Fia Kvissberg speglar detta i sitt måleri. Maria som bär våra böner till gud med en fågel på huvudet. Djuren som blir förmänskligade till våra skyddsandar. Gudinnor, gudar och vardagsfigurer som ofta befinner sig på resa, med eller utan sina barn.
Inför presentationen på Edsviks konsthall har Fia Kvissberg intervjuat sjutton kvinnliga konstnärer om deras upplevelser av moderskapet och kommer att ha citat från samtalen insprängda bland målningarna på utställningen.
– Jag tror att det är en större omställning för en konstnär att få barn än för någon där arbetet inte är ihopkopplat med ens identitet. Konstnärer har också nära till sina känslor vilket gör dem sårbara. Vidare talar många om ett karriärstopp.
– Vad tycker du är viktigt att ta upp i den feministiska debatten?
– Att föräldraskapet ska delas lika. Den allra första tiden är mamman viktigast för barnet, men sedan ska man dela. Att båda jobbar heltid när barnen är små är inte bra för barnen. Men det ska inte bara vara kvinnan som går ner i arbetstid. Båda kan växelvis gå ner till deltid, och det ska inte spela någon roll vem som tjänar mest, för ett föräldraskap handlar inte om det.
– Vad skulle du vilja säga till blivande föräldrar?
– Att få barn är den största upplevelsen i livet. Samtidigt skulle jag vilja förbereda dem, främst mammorna, så att chocken blir mindre. Allt blir ju totalt förändrat. I flera år kommer du ständigt att bli avbruten och inte få tänka en tanke till slut. Du kommer att ha svårt att gå in i din egen värld och släppa ditt barn, och du kommer aldrig att bli densamma som innan.
I Fia Kvissbergs konst blir föräldraskapet och moderskapet en lång och fantastisk resa, fylld av prövningar.
Magdalena Dziurlikowska
konstnär och konstkritikeringar, tårar och glädje. En resa man aldrig kommer tillbaka från.