Idag klockan 08 när jag kom till mamma så satt hon i korridoren . Färdig och klädd för frukosten som äts i matsalen varje dag för de som vill. Vi följdes åt och jag fick en kopp kaffe. Det är trevligt att de får gå till matsalen och bli serverade- lite av restaurang känsla. Bredvid mamma sitter en gammal bekant som tyvärr har mist sin syn men har full koll på saker och ting. Så vi tre hade jätte trevligt och jag skojade med tanterna.

Efter frukost  gick vi till mammas rum och småpratade lite.

Det är så skönt för att hon är så nöjd och mår bra på Rosstorp.

Efter en stund kom doktorn och tittade på ett märke som hon hade på höften. Ingenting går förbi personalen som har full koll. Känns skönt för oss anhöriga. Jag blir dock orolig att de ska vara överambitiösa när det gäller åtgärder för en gammal människa. Det jag önskar är att mamma får sluta sina dagar lugnt på Rosstorp när den dagen kommer, kunna få smärtstillande och ha oss anhöriga runt omkring sig. Flera gånger har man tagit upp i tidningar och på TV  människor som får åka till sjukhus om de blir sjuka och den gamla människan klarar ej en flytt utan dör några timmar efter flytten. Så vill jag verkligen inte att det skulle bli för mamma.

Det känns dock som hon får väldigt proffsigt bemötande och omsorg på Rosstorp och vi barn är också runt henne hela tiden.

Är man 99 år så vet vi att dagarna är räknade. Ingen vet hur länge vi ska leva men det troliga är ändå att hon dör före oss. Jag tänker mycket på det att en dag mister vi henne.

Min lilla mamma.