Renovering i all ära, jag vill bli klar så fort som möjligt för jag tycker att det är så tråkigt.
Men tänker att när det är färdigt, fräscht och fint.
Då var det värt varje penseldrag.
Jag skulle aldrig vilja vara målare!
Att hoppa , att våga.
När jag skulle gifta mig, sa min bror att det är som att ställa sig vid en klippavsats och hoppa rätt ut.
Att våga ”hoppa”
Just det där att våga.
Under flera gånger i mitt liv så har det handlat om att våga ta steget, även om jag har varit rädd.
Tänk om jag inte hade vågat, då hade jag aldrig fått varit med om så mycket spännande saker i mitt liv.
För motsatsen till att våga är att vara rädd. Den rädslan kan ibland vara skyddande men ibland hindrande.
Att slänga sig ut i det okända och tro att det ordnar sig, att ha tillit till sig själv. Det vill jag.
Idag är en ny dag
Idag är en ny dag med nya möjligheter.
Idag är en ny dag som vi får ge någon vår kärlek .
Idag är en ny dag att vara tacksam för det vi har.
Idag är en ny dag när grönskan växer, att vi är mitt i sommaren Och får njuta av allt vackert.
Idag är en ny dag när fåglarna sjunger.
Idag är denna dag, låt oss ta vara på den, för det är det ända vi vet!
Imorgon ja det vet vi inget om.
När du ser denna bild så omsluts du av livets mångfald.
Så gammal har min mamma blivit, det syns även på hennes händer.
Och så ny och fräsch är lilla Molly, det syns också.
En som har levt ett långt liv och den andre som just startar.
Den ene sitter och begrundar och tänker tillbaka och den lilla kan bara kasta sig ut i äventyr.
Den gamles fåror av vishet och det lilla barnets glädje att bara vara.
Den som har levt länge är på väg till Gud och den lilla har just kommit ifrån Gud som ett mirakel.
Så fint att dessa två händer möts och kan förenas. De ger varandra värme och hopp.
Det går upp och det går ned!
Igår var allt toppen och jag kom hem så glad och nöjd.
Visserligen tog hela den kollektiva resan hem över 2 timmar! Det var fel på tåget och den ersattes av buss som gjorde att jag missade bussen hem till Landet där jag bor.
Jag hade inte tänkt att vara så länge i ateljén men det gick så bra så jag var fast i målandet och hade svårt att sluta.
Sen skulle jag cykla från centrum, men när jag väl var i Södertälje så började det regna!
När jag la mig för att sova, trött. Så gick det inte att somna och när jag väl hade somnat så vaknade jag igen 05.
Idag är jag trött.
Behöver vila. Det har blivit mycket på sista tiden och jag är känslig. Det är ändå svårt med balansen, men skam den som ger sig. Jag tränar hela tiden på att ta det lugnt!
En målande dag
Har varit i Ateljén idag och målat. Det har gått bra och det har flutit på samt att jag har kännt mig otroligt glad.
Vilken lycka att kunna se,och att kunna känna in olika färger,
vilken lycka att höra musiken som gör att målningarna blir bättre.
Vilken lycka att kunna stå vid sitt staffli.
Och vilken lycka att kunna lukta på olje färgen .
Nu är jag på väg hem efter en lång men givande dag.
Så många möten.
Det är häftigt med så många olika möten som det blir på sjukhuset. Det kan vara de patienter som jag har eller all personal som strömmar igenom avdelningen. Extra personal som kommer då och då när det fattas ordinarie personal.
Barn som är så olika, en som man knappt får titta på och andra som nästan sitter i famnen på en så fort man hälsar. Och alla språk som talas. Det gäller att hålla fantasin på högsta nivå så att det som sägs med kroppen kan förstås!
Det är detta som jag tycker är intressantast var jag än är, de olika mötena som uppstår.
Hur ensam kan en människa bli?
Han låg i sin lägenhet ensam, ingen saknade honom. Han hade ingen familj som brydde sig om honom. Men han kanske hade barn och syskon ?
Inget nätverk, inget arbete. Ingen kontakt med grannar!
I två år tror man att han har varit död och legat där. Två hela år utan saknad!
Han var bara 50 år.
Hur kan det bli så här i vårt samhälle?
Jag tänker, hur tar vi hand om varandra? Alla känner nog någon som inte har familj och något stort nätverk. Hur mycket bryr vi oss om varandra?
Hur ensam kan man bli?
Att ligga kvar i sängen länge…….
Att ligga kvar i sängen länge när det regnar, anser jag är livskvalité. Att bara lata sig. Att lyssna på sin kropp, vad säger den idag?
Så många gånger som jag och kanske du också bara rusar iväg. Vi ska göra det och det och hinner inte stanna upp och reflektera .
Det är klart att man inte kan ligga kvar i sängen dag efter dag, men någon gång ibland om det går.
Jag älskar detta att ta livet som det kommer. Jag skulle vilja ha det mindre kravfyllt.
När kvinnans medelålder inträder så har iallafall jag blivit mer känslig och orkar inte lika mycket. Det kan vara svårt att acceptera men viktigt att lyssna in sig själv.
Så dessa dagar att bara lata sig är nödvändiga för att hämta ny kraft.
br />
Barnen.
De kommer med nytt liv, de ger oss framtidshopp. De är nya, de är fräscha och framför allt de är glada för allt som händer. Och i och med att de är glada så smittar de oss med sin glädje.
Barnen de är vår gåva till oss
De bara är. Se spelar ingen , bara sig själv.
Och dem har vi bara till lån. Det är så lätt att glömma det.