Idag är jag hemma och inte på skolan.

Det är väldigt roligt att få lära sig nya saker men det är också intensivt. Och för mig handlar det om att få ihop alla delar i livet. Och ja jag har begränsningar i och med att jag blev sjuk i utmattning. Jag blir aldrig helt återställd och när jag har varit igång intensivt så måste jag återhämta mig och vila. Och vila är nog det tråkigaste jag vet! Det finns så mycket roligt att göra! Men så är det , och det är bara att acceptera. Jag tror att alla som har gått igenom en utmattning kämpar med detta.

När jag får symtom och har gjort för mycket utan att vila så sover jag väldigt oroligt, drömmer och vaknar. När jag väl har vaknat så är det svårt att somna om. Hjärnan är fortfarande på högvarv och jag har svårt att slappna av. Och sover jag ej så blir nästa dag bara värre. Då sitter ångesten som en klump i magen .

Alla delar i ett sammansatt liv för en medelålders kvinna är viktigt. Och många gånger är det svårt att hålla balans. Yrkesliv. jag har det bästa arbete som man kan ha tror jag. Sådan förmån att få hålla på med konst heltid som aldrig blir tråkigt. Sen har jag min stora familj med alla relationer som jag vill träffa ofta. Min gamla mamma  och alla vänner. Sen är det viktigt med motion. Och det andliga livet som också behöver fyllas på. Allt detta tar tid och ska fördelas. Och jag kan inte bara köra på utan vila, den är livsviktig.

Ofta känner jag mig så otroligt tacksam att jag bara får leva. Det är inte självklart. Idag kan vara den sista dagen fast vi har svårt att tänka så. Ofta fylls jag av en enorm glädje när jag går vid vattnet i Stockholm på morgonen på väg till skolan. Eller när jag får vara med mina barnbarn som bubblar av skratt i det lilla. Och när min humoristiske man säger något roligt. Tur att jag har lätt för att skratta.

Idag som sagt är en sådan dag där jag vilar. Jag har sovit länge och nu ska jag ut och motionera.

Känner du igen dig? Har du varit med om samma sak?