En dag var Moa som är mammas barnbarn och hälsade på med sitt barn. Lilla Edda som bara är några månader gammal. Det är nästan 100 års skillnad.
Vilket långt liv min lilla mamma har haft. och fortfarande säger hon att hon lever så länge hon får. Hon har inte tappat gnistan. Jag tycker att hon mår bättre på Rosstorp än när hon var hemma i sin lägenhet. Hon mår bra av att ha människor runt sig och sist när jag frågade hur det var så sa hon att jag har några här att prata med. Vilka frågade jag, är det personalen. Nä sa hon, det är de som bor här på samma villkor som jag. Fortfarande tar hon kontakt med nya personer, samt att hon har en gammal vän sedan många år tillbaka som bor nära henne. De träffas ofta. Mamma går till henne och de dricker kaffe. M kommer ej till mamma pga att hon har blivit blind.
Jag skulle önska att varje gammal människa fick ha det som mamma har det nu. Att slippa att sitta i sin ensamhet och få ha folk runt sig. Få ha sina saker i sitt rum och ha en skön säng. Sängen är otroligt viktigt för där tillbringar mamma många timmar. Hon är mycket tröttare och vill vila många gånger /dag. Ibland när jag hälsar på så ligger hon i säng och vilar och jag lägger mig i soffan. Vi pratar lite , men kan även somna en stund båda två. Så dricker vi alltid kaffe tillsammans. Mamma tycker mycket om kaffe och gärna en chokladbit till. Sen tar jag hand om lite skönhetsvård på henne. Det är otroligt att mamma fortfarande har så lite tålamod. Jag får inte hålla på för länge……då muttrar hon.
Hon har koll på oss och kommer nästan ihåg alla barnbarn och deras barn. Mamma har 9 barnbarnsbarn. Ja det har blivit en stor skara av små individer.
Min lilla mamma.