Tänk att det började snöa på julafton. Vilken glädje för alla barn. Barnen som vi var med började genast att planera sina snowracer åkningar och de blev inte besvikna för på juldagen snöade det mer så att det räckte för att ge sig ut.
Och jag och min sonhustru gav oss ut och sprang medans det föll stora snöflingor. Jag sprang ensam efter en stund för jag har ett mer långsamt tempo och det var magiskt. Så vackert och tyst. Villorna som jag sprang förbi var upplysta med vackra julljus. Det gav mig tillbaka så många minnen med de första stora snöflingorna på året . Hur jag har vandrat hand i hand med någon kär i natten eller varit lycklig som ett barn för den första snön. Eller bara vandrat i någon stor tyst skog då allt plötsligt blev vitt och mycket ljusare.
Ett bra tecken i denna svåra tunga tid som är mörk. Det kommer ljus och ett av tecknen är den vita snön och att det är nu några minuter längre ljus än i förrgår.
Ta vara på dagen.Carpe diem!
