Vi är alla unika, alla behövs pga att vi är olika. Just i denna tid är det många som är deprimerade. För att kanske vi inte vet eller känner att vi var och en är unik och behövs. Istället så fylls vi av en meningslöshet och uppgivenhet.
Jag känner så många dagar. Nu är jag äldre och vet att den känslan går över-. Det är inte så farligt att vara deppig en dag för rätt var det är så känns livet härligt igen och meningsfullt.
Jag tänker på en vän som jag har misst pga att hon blev allvarligt sjuk och sen dog. Hon var ofta deprimerad och hela hennes kroppsspråk var böjt under en svart tyngd. När hon blev allvarligt sjuk så var det som allt vände. Då försvann depressionen och hon kämpade verkligen för det ända hon ville var att leva. och jag upplevde att hon fick frid.
Varför är det så?
Är det för att för att vi i de svåra perioderna i vårt liv vänder oss till Gud och går in i oss själva. Söker det djupt inne i oss.Då betyder det yttre inte så mycket längre.
Desto längre jag lever så upplever jag att jag behöver mer ro, mer inre ro att hitta rätt.Mer andlighet. Min Gudstro har också blivit starkare och jag vet att Gud älskar oss och mig.
Det är det jag vill förmedla med min konst. Livsglädje ,ett lugn och mer ljus i vår mörka tillvaro.
Alla behövs!