Imorgon är det åter igen Allhelgonadagen när Mario Jaimes bror dog. Alldelses för ung -bara 55 år. Han dog pga cancer i levern som bara spred sig i kroppen. Tänker på honom idag, samt Jaimes syster Vivi som också dog vid den åldern , Blenda och på pappa samt på min vän Carola. Döden och livet. En dag är det bara slut för oss alla.
Idag är en dag när vi får minnas och tända ljus för de som har dött och som vi älskar. Det är vackert på kyrkogårdarna speciellt på kvällen med alla ljus som påminner oss om våra nära.
Man kan stå vid graven och bara stilla tänka eller säga något som de kanske hör?
Kanske de döda är med oss som änglar som svävar vid vår sida och skyddar oss. Ingen vet.
Ingen vet vad som händer när vi är döda? Var vår själ hamnar? Eller vår ande?
Inte vet vi heller när våra dagar är slut här på jorden? Det kan bli när som helst.
Tänk vad viktigt det är att leva här och nu. Jag försöker att vara närvarande så mycket jag kan och leva nu, men det är så lätt att vara någon annanstans i framtiden. Att upptas av oro för det som komma skall! och ändå vet vi inget om vi ens får leva framåt! Jag menar inte att man inte ska tänka framåt men det får inte hindra oss att leva här och nu.