I min atelje finns en dörr ut mot baksidan, den leder til en underbar bak-gård där man kan sitta i skuggan och bara njuta av vackra hus och och blommor. Det är som en oas med grönska i mitten av alla höga hus.
Där satt vi igår och fikade och samtalade jag och goda vänner från Linköping . DE har aldrig varit i min atelje och var nyfikna samt att de ville se min konst i nuläget. och naturligtvis att vi skulle träffas.Vi möttes och jag visade målningar och skulpturer som jag har gjort den senaste tiden. Sedan fikade vi i flera timmar och samtalade. Jag berättade om min glasarme som jag har gjort på konsthögskolan ,att den handlar om folkvandringen, hur den kom till efter att jag hade sett Terrakotta armen .
Den handlar om denna vandring som vi människor gör över hela världen och kommer att göra en mer. Och vad det innebär.
Jag kommer att visa den skulpturern igen på Galleri Eva Solvang i Stockholm nästa år i augusti under temat vandringen.
Stefan däremot fick associationer till den inre vandringen som ofta konst visar. När man målar eller gör skulpturer i det undermedvetna. Och det stämmer också. Jag håller på hela tiden med den inre vandringen . Vi alla människor gör det. Vi vandrar åt olika håll.eller åt samma håll? Alla mina symboler som jag använder i mitt måleri ingår också i denna inre vandring.
Jag älskar dessa samtal som gör att man går vidare och får aha upplevelser. Denna inre -den andliga världen är så stor så vi har svårt att greppa om den och när man ska förklara hur man tänker så blir det ofta flummigt och svår tolkat!
I min berså på baksidan av ateljen.