Allt har stannat av, hela Sverige och hela världen. För oss småföretagare är det svårt!
Imorgon kommer dock en ljuspunkt när jag ska ha två deltagare på kurs, då kommer det nytt liv i ateljén. Det är roligt att få skapa tillsammans.
Det är den här balansen att få vara ensam och skapa samtidigt som det sociala livet behövs. Nu är det som det är och vi alla måste att gilla läget. Jag och min familj är än så länge friska och det är det viktigaste. Lider så med dem som har mist någon i sin närhet.
Det är ofattbart det som händer och så fort allt har gått. Under de 11 dagar som jag var i Indien förändrades allt och det var med nöd och näppe vi kom hem. Nu är jag oerhört tacksam att få vara hemma. Jag hade inte velat bli sjuk i Indien.
Dagarna går den ena efter den andra. Jag springer mina 20 minuter/dag. Det kallas för Runstreak. Man ska springa 20 min / dag eller 1,6km. Hjärtat får jobba och jag blir rejält andfådd. Bättre och bättre blir det även fast jag springer väldigt sakta. Man kan jämföra mig med sonen Hugo som springer på 3,5 min/km och mig som är uppe i ca 8 min/km men han är ung och jag är” lite ”äldre!
Jag funderar mycket på hur jag ska kunna hjälpa till i denna svåra tid. Om jag kunde inspirera någon att skapa så skulle det vara fint. Säkert är det många som känner sig isolerade och kanske inte vet hur tiden ska gå.Jag tror samtidigt att mycket kreativitet föds just nu i ensamheten. Kanske är det många som tar fram stickor, virknålen eller symaskinen och gör alla möjliga kreationer.
Jag har börjat att skriva brev igen. Tänk vad det är roligt att få ett brev.
Vad gör du under dessa dagar?
SONY DSC
Hej Fia! Du undrar vad jag gör. Har varit ”krasslig”, en snuva som jag knapp skulle noterat om det inte var för alla dessa uppmaningar att ”stanna hemma om du känner dig sjuk” och då känner man efter. Annars går och går vi, 1-3 timmar/dag. Vädret har mestadels varit bra, dvs inget regn. Vi bor ju i en fantastisk stad med underbara grönområden och skogar, naturreservat inpå knuten. Det känns ledsamt det här tillståndet världen är i. Alla människor som avlider, de som förlorar sina anhöriga och den ekonomiska katastrofen. Närmast för mig är en stor saknad efter barn o barnbarn. De senare sällan helt friska. Jag jobbar ibland, nästa gång v 15. Det känns inte helt ”bekvämt” med resorna till jobbet, men kanske är det glest nu. Kören har inga repetitioner, kyrkorna inga gudstjänster, affärer och matställen besöker man inte i onödan så det blir onekligen både enahanda och ”tid över”. Jag har kommit igång med att läsa (skönlitt., inte jobbrelaterat) och snart är det dags att börja böka i jorden på kolonilotten. Härom dagen åt vi lunch på balkongen för första gången i vår – Ljuvligt! Må väl och håll dig frisk, Fia!
Kram/Märta
Hej Märta! Tack för din kommentar. Så då kanske du har haft Corona eller ej? Ja den här tiden är verkligen upp och ned. Jag saknar också mina nära och kära mycket. Hoppas att vi snart får se dem.Vad härligt det låter att ni går så långt varje dag, motion är den bästa livförsäkringen.
Kram
Hej! Nej, det var bara en lätt snuva. 🙂