Allt har stannat av, hela Sverige och hela världen. För oss småföretagare är det svårt!

Imorgon kommer dock en ljuspunkt när jag ska ha två deltagare på kurs, då kommer det nytt liv i ateljén. Det är roligt att få skapa tillsammans.

Det är den här balansen att få vara ensam och skapa samtidigt som det sociala livet behövs. Nu är det som det är och vi alla måste att gilla läget. Jag och min familj är än så länge friska och det är det viktigaste. Lider så med dem som har mist någon i sin närhet.

Det är ofattbart det som händer och så fort allt har gått. Under de 11 dagar som jag var i Indien förändrades allt och det var med nöd och näppe vi kom hem. Nu är jag oerhört tacksam att få vara hemma. Jag hade inte velat bli sjuk i Indien.

Dagarna går den ena efter den andra. Jag springer mina 20 minuter/dag. Det kallas för Runstreak. Man ska springa 20 min / dag eller 1,6km. Hjärtat får jobba och jag blir rejält andfådd. Bättre och bättre blir det även fast jag springer väldigt sakta. Man kan jämföra mig med sonen Hugo som springer på 3,5 min/km och mig som är uppe i ca 8 min/km men han är ung och jag är” lite ”äldre!

Jag funderar mycket på hur jag ska kunna hjälpa till i denna svåra tid. Om jag kunde inspirera någon att skapa så skulle det vara fint. Säkert är det många som känner sig isolerade och kanske inte vet hur tiden ska gå.Jag tror samtidigt att mycket kreativitet föds just nu i ensamheten. Kanske är det många som tar fram stickor, virknålen eller symaskinen och gör alla möjliga kreationer.

Jag har börjat att skriva brev igen. Tänk vad det är roligt att få ett brev.

Vad gör du under dessa dagar?