Det skrivs mycket om de äldre idag och om äldre boenden. Jag har arbetat en del med äldre men tycker att det är svårt pga att det är så deprimerande. De äldre på ett äldre boende är så ensamna och det lyser ångest lång väg.
Jag upplever att det finns få chefer som är bra. bra på att få med sig sin personal, få dem att tänka i nya banor. Det handlar mycket om att vårda de äldre att se till att de får vård som hygien, mat och sömn.Till det räcker oftast vårdpersonalen till. Men till själen- att hinna sitta ned och prata ,hålla en hand , gå en promenad har vårdpersonalen svårt att hinna med. Det andra är att de gamla kan vara deprimerade och inte ha lust att göra så mycket. Vad den äldre längtar efter är sina nära och kära, och att de glömmer. Om tex en familje medlem har varit hos den äldre och går, så dröjer det 5 min och den äldre börjar att fråga efter sina barn igen när de ska komma? Och samma längtan och ångest innfinner sig.
Men det finns verkligen mycket som kan göras i äldrevården , mycket av småsaker av mänsklig värme.
Jag har mött många eldsjälar inom äldre vården som arbetar år efter år med dålig lön och obekväma arbetstider. Ändå brinner de och ger av sin kärlek till de äldre, men jag har också mött personal som inte hör hemma inom vården som är hårda och kalla och inte tycker om sitt jobb. De sitter hellre snackar med varandra än tar sig an de äldre. Fast jag tänker också att de kanske inte orkar? Att arbeta med människor är krävande både psykiskt och fysiskt.
Det jag slutar detta inlägg med är att det behövs bättre ledarskap som kan leda sin personalgrupp rätt och ge dem mer arbetsglädje.
Det finns flera exempel på dessa arbetsplatser.