Idag ska jag träffa en nära vän som är nybliven mamma! Allt vad det innebär med påfrestningar när man aldrig får sova ordentligt och alla hormoner som hoppar hit och dit. Jag kommer själv ihåg hur det var när Sebastian föddes och den första tiden. Jag hade jätte svårt att somna om efter att han hade väckt mig på natten och till slut fick jag nästan panik när jag ej kunde sova.
Det beror bl.a på att man är uppskruvad och hormonerna gör så att man ständigt ska vara beredd. Jag som tidigare hade sovit som en stock , vaknade nu av det minsta lilla.
Jag tror att många kvinnor känner igen sig.
Sen lugnar det ner sig och man kommer in i rutiner och det går lättare. och glädjen och kärleken till denne nya varelse fyller en med så mycket som man inte kunde ana fanns inom en.
Nu när jag är i medelåldern och hormonerna börjar avta så kommer en ny fas i livet som jag tycker har varit och är svårt. Att acceptera och åter acceptera att det händer mycket i en. Jag orkar tex inte lika mycket. Blir stressad. Och fylls ofta av en nedstämdhet som är svår att ta på. men desto mer jag har läst om detta med hormonerna i denna ålder så förstår jag att jag är ej unik utan detta är väldigt vanligt.
Just i denna fas befinner jag mig just nu och försöker att vänja mig. Allt blir på ett annat sätt. NU vänder jag inåt igen och funderar mycket på existenciella frågor. Det blir en mer viktigt med det andliga livet och att själen har ro. Jag är glad för att jag har en tro som inehåller så otroligt mycket av liv och funderingar. jag har också börjat träna mindfullness.
Om du läser detta och har funderingar just om detta skriv!
