Ikväll har jag varit på middag med kamrater ifrån konsthögskolan.Det var mysigt. Vi hade så mycket att tala om och det blev många härliga skratt. Känner att jag saknar konsthögskolan och många personer där.
Som konstnär arbetar man så mycket ensam. Och jag saknar detta att få dela mina tankar med andra konstnärer. På skolan var det ett ständigt flöde av denna gemenskap.
I denna mörka tid behöver vi varandra som kan lysa upp själens inre.
Egen tid!
Jag känner igen mig Ensamhet trots människor omkring mig.
Jag har nyligen bytt arbete. På mitt tidigare arbete, arbetar man i arbetslag och vi skrattade tillsammans!
Jag är en glad och positiv person. Men nu känner jag mig tom
På mitt nya arbete hinner man inte träffas ens på raster och det är mycket stress.
Har bra kollegor, men hinner inte skratta och leva!
Det stämmer att ett skratt förlänger livet. Hur ska jag göra? har jag kommit fel?
Hej Mia!
Vad svårt att ha ett jobb som du gillar men inte hinna med att skratta med dina kollegor! om du har kommit fel eller ej ? ja det vet nog bara du , men det brukar ta sin tid att komma fram till beslut. Vänta och se. Snart kommer du att veta hur du ska göra. Så tänker jag när jag ska bestämma mig. Vänta och åter vänta, så brukar jag veta hur jag ska göra.
Lycka till.
kanske behöver du glögg kvällen iallafall!
Kram
Hej!
Jag blev så glad när jag träffade dig idag!
Vill gärna vara en stund på glöggkvällen!
Kram
Mia