Vart ska jag gå med alla mina känslor som bara håller på att rinna ur ett glas. Jag är arg, ledsen, besviken och allt.
Jag tror att det är tryggheten som det slås på. Ska jag inte våga vara i centrum längre utan att vara rädd? Ska jag vara rädd för att flyga?Ska jag vara rädda för människor som jag ej känner? Jag tänkte på det igår när jag gick på Drottninggatan, det var mycket folk och jag hade en korg i min hand som stötte emot några människor och jag kände hur de hoppade till. Jag tänker på den lilla flickan 11 år gammal. Tänk om det hade varit min flicka som hade blivit dödad helt oskyldig , oh mina tankar och böner om styrka går till hennes familj.Varför????
När jag stod på Drottninggatan på Sergels torg och vid Åhlens och såg alla blommor och läste alla kärleks budskap så blev jag oerhört rörd. Att det finns så mycket kärlek hos oss människor. Det är fantastiskt. Och jag hade velat vara på manifestationen i söndags, jag tror det var starkt att få känna att vi tror på kärleken allihop, den här idioten kan inte komma och förstöra för oss fast han har försökt. Eller andra onda krafter som vill slå sönder vår demokrati.
Jag suckar till Gud.
Förbarma dig över oss.
Fyll mig med kärlek inte hat och förtvivlan.
Nu är det påsk. Det centrala i kristendommen. Där Jesus dör för oss och förlåter oss samt öppnar dörren till Guds rike.Han är den främste av kärleken. När jag inte kan älska så ber jag att Gud ska fylla mig med kärlek. Det är som nu när jag verkligen känner mig så ledsen och arg för att det finns krafter som vill slå sönder tryggheten.
Gud förbarma dig över oss.
Och så vackert du skriver. Det vi alla kan göra är som du säger att be. Samt hålla fast vid tron på kärlek till oss själva, till varandra och till allt levande.
Varma hälsningar o blessings
Tack Ann-Cathrin!
Vad kan vi göra mer!
Fia du ropar ut din förtvivlan i en bön! Din bön är vacker och meningsfull i det meningslösa! Du är också vacker och stark som dina målningar. Jag har svårt att be, men jag finner stor förnöjelse i att vara med och förmedla känslor och böner genom körsång! På långfredagen sjöng jag med min kör, Enhörna kören, en hel mässa med ramberättelse av Bo Setterlind ,Via Dolorosa, i Överenhörna kyrka. Det är en så lagom kyrka, jag känner mig hemma där. En hymn som vi sjöng som också fick mig att tänka på Drottninggatan är , När jag skall lämna världen så lämna du ej mig, Den är så andlöst vacker och andäktig och omsluter hela kyrkan. Jag önskar att du varit där. Både du och jag har ju åldrade mammor och den hamnen är så närvarande i tanken! Kram. Solveig
Åh vad fint!
Det finns många sätt att be. Att gå i skogen och tala med Gud eller som du gör i sången.
Jag förstår att det var mäktigt. Hade gärna varit där och lyssnat eller kanske hellre sjungit. Men man kan inte vara överallt.
Kram till dig min vän
Fia