En vän till oss vaknade på natten och kände sig konstig, när han skulle väcka sin fru- kunde han inte prata och så hängde ena sidan.
Detta är en Stroke som kan drabba vem som helst. Det lossnar material ifrån blodkärlen oftast pga för hög kolesterol, detta material går till ett mindre blodkärl som kan vara hjärnan. Då har man en Stroke. Om man ej får vård snabbt så kan man dö eller bli invalid för hela livet.
Jag kommer ihåg en klasskamrat som jag hade på gymnasiet, de verkade vara en otroligt lycklig familj. När pappan vid 48 års ålder får en Stroke och nästan dör! När han väl kommer tillbaka till livet så är han svårt invalidiserad.Och lyckan i familjen?
Så nära döden är vi alltid på ett eller annat sätt!
Vaknade i morse och kände mig inte glad, vaknade av en mardröm.
Jag vet – det blev för mycket igår av allt. Och när jag gör för mycket och inte vilar något på en dag så blir det alltid bakslag .
Men nu när jag tänker på att döden kan vara så nära så är allt det tunga borta.
Känner mig glad och nöjd och lycklig att få leva .
Jag älskar min man .
Livet och döden, de vandrar hand i hand. Tryggt är att ha en tro på att döden endast är en port till ett annat sorts liv. Min trygghet i svåra situationer. Att bli mött av Jesu men oxå min älskade farmor Rut och alla andra som gott före. Njuter dock av detta liv så länge jag får 🙂 Kram till dig Fia.
Ja det är klart att det är en trygghet att tro art livet fortsätter eller själen vandrar vidare. Det tror jag också. Ändå kan döden vara skrämmande och ”kall”
Vi lever ju som du skrev hand i hand med döden fast vi ej tänker på det. Många säger att man alltid ska tänka att detta kan vara ens sista dag i livet!
Jag upplevde när jag arbetade bland fattiga i Bolivia att de var väldigt lyckliga. De levde bara för idag för vad visste man om morgondagen?
Som Bibeln säger :”var dag har nig av sin plåga”
Hej Fia, det är en tunn tråd mellan liv och död, döden är det enda vi vet att det ska ske men vi vet ej när. Samma tunna tråd mellan hat och kärlek. Jag har mött döden när äldre släktingar dött senast 2006 när pappa dog. Jag tänkte alltid att jag skulle inte orka leva vidare om pappa dog, men när jag träffade min stora kärlek tänkte jag om och kunde tänka tanken att pappa kan dö och jag överlever. Tiden går och livet går vidare men nu tänker jag att om min man dör då dör jag också men jag har barn och det förändrar mitt tänkande. Jag tror att detta ämne döden är lättare att hantera om man är troende. Kramar och god fortsättning på Nya året 2013. Kramar Margit
Hej Margit!
vad fint du skriver. Min pappa är också död och jag och han stod varandra nära som din pappa och du gjorde. Det var svårt och marken under mig försvann. Ett halvt år efter min pappas död så träffade jag också min stora kärlek. Och jag tänker ofta som du , hur ska jag kunna leva vidare?
Men det kommer vi att göra!
Jag tror att det allra svåraste som man kan uppleva är när ens barn tas ifrån en. Vilken smärta och sorg. Detta med sorgen är ändå så individuellt, alla sörjer och hittar överlevnads vägar på sitt sätt.
Att ha en tro som bär en genom livet är stort.
Kram