Idag fick vi bara vara hemma jag och min man och det känns så skönt. Vi är trötta .Jag ligger fortfarande och ser ut över vår gröna trädgård genom sovrumsfönstret och det har hunnit bli långt in på förmiddagen. Så vackert i trädgården-den allra vackraste tiden.
Jag har lämnat jobbet som sjuksköterska och ska leva på konsten, det kommer att bli en hel del utställningar, kurser och evenemang.Det är ju det här jag vill göra.
Nu laddar jag inför nästa veckas skapande. Vill bara måla och måla.Utmaningen att göra bättre bilder. Svårigheten man ställs inför, det är verkligen svårt att måla.
Och det tar tid att komma in i den måleriska processen, man behöver få flera dagar av koncentrerat arbete uan avbrott . Ofta finns aktiviteter som splittrar upp mitt arbete.
Jag orkar ej heller lika mycket som förr när jag kunde jobba en hel dag sen gå ut på kvällen, komma hem, laga mat ,ta hand om barn osv. Nä nu får det bli en sak i taget. Så är det med åldern. även fast jag fortfarande är ”ung” så är det stor skillnad på att vara 40 och över 55år.
Jag tror alla säger att inom mig så är jag samma människa som förut men kroppen orkar ej.
Att acceptera och lära sig långsamhetens lov….som Owe Wickström har skrivit.
Ja det är en hemlighet som tar tid att lära.
Glad midssommar alla!
