Det är många som talar om att det är hälsosamt att bada vinterbad i iskallt vatten! Till slut på årets sista dag var jag bara tvungen att prova. De säger att det ska fylla en med en pirrig varm känsla som går ut i hela kroppen och att det är underbart. Min reaktion var att det var mest kallt och någon sensation blev det inte i min kropp men jag kände mig så modig! Jag gjorde det! Jag som är den värsta badkruka som finns.

Jag var så uppfylld av detta att jag var modig och gick emot min egen rädsla. Det är ofta som jag tänker att jag ska emot min egen rädsla. Det kan vara att resa till ett främmande land ensam, att ge sig ut i en jätte brant backe och åka slalom , spränga gränser inom måleriet, ge mig på ett nytt material och göra ny konst, säga eller att ta upp ett ämne som är svårt att tala om med en annan människa som jag ej känner så bra eller säga ett förlåt till en nära som kan vara svårt. Grejen är inte att vara modig utan att våga gå emot min egen rädsla ta bort spöken som är ett hinder på min livsväg.

Jag vill vara ärlig mot mig själv och andra, jag önskar att jag ska våga dela av mig själv även det som är svårt för jag tror att om vi kan dela med varandra det som är svårt så är man mindre ensam. Det finns andra som har upplevt det jag har upplevt, det är inte bara jag som känner som jag gör! Att vara ärlig är också en form av att gå emot sin egen rädsla.

Ett projekt som jag började med förra året var att ha konstevent i min ateljé. Det började med att jag funderade mycket på hur jag skulle överleva som konstnär Fia kvissberg? Att våga vara entreprenör. Pandemin har ställt till det för kulturbranschen med inställda utställningar och det har varit svårt att samlas i en grupp. Det har inneburit svårighet att ha kurser. (collografi)Jag började fundera vad jag kan göra för att inspirera andra med mitt val i livet att vara en skapande konstnär. När det började lätta med restriktionerna så har jag bjudit in till konstevent där jag har berättat om min konstresa genom livet och vilka val jag har gjort. Dessa träffar har fallit ut väl och det har blivit fina samtal och jag tror att jag även har kunnat inspirera andra.

Nu har det nya året precis börjat och jag är hoppfull om att det ska bli ett bra år. Jag är så tacksam och glad för hela min stora familj och ser fram emot att vara en del av dem. Det är fint att få kunna ta del av barnbarnen och se dem göra sina framsteg och se när de vågar sig på nya och gamla saker. Det är underbart med deras livsenergi och glädje till livet. Även småsaker blir viktiga.

En utmaning detta år blir att sammanföra screentryck med emalj. Gå emot min rädsla för all apparatur i screentrycksverkstaden,att ge mig i kast med datorn och göra bilder som ska belysas. En annan utmaning blir att göra en större skulptur till konstpromenaden Ullsta/ Stjärnhov. Glaset är också fantastiskt och det skulle jag vilja utveckla. Och inte minst en resa till Mexiko. Sen har jag ett nytt projekt på gång som ska handla om morförälderns längtan.

Detta året fyller jag pensionär och ibland kan jag få höra att nu kan du väl ta det lite lugnare! Men nej inte än. Jag har så mycket mer att uppleva och göra både i den yttre och inre resan.