Går det att fästa sig vid ett hus?
Jag kommer ihåg när vi skrev papper med förra ägaren. Han som hade byggt huset. När vi satt och skrev så trillade tårarna på honom. Jag tyckte att det var lite konstigt men det kanske kommer att hända mig också?
Det här huset och trädgården har något speciellt . Lugnet som finns. Det är mysigt, det är varmt att sitta nära brasan och det är mer ro fullt än något annat att se på brasan när den brinner.
Baksidan är en oas. Helt stilla. Och alla fåglar som kommer och hälsar på.
Det är härligt med en stor öppen plats där vi rymma många.Och takkronan med levande ljus som brinner när det kommer gäster.
Det är skönt att kunna byta säng när man ej kan sova.
Och skogen, den vilda skogen som ligger vid hörnet av huset.
Där har jag vandrat idag på morgonen och plockat kantareller och njutit av solstrålarna emellan träden.
Nu ska vi lämna detta hus och börja något nytt.
Bo mindre! I den stora staden.
Annorlunda och väldigt spännande.
Lyckos de som får rå om detta hus några år.
Förstår mycket väl tt det rann tårar när han sålde det hushan byggt själv efter de behov han hade på det sätt han ville. När han sålde huset så kom säkert många minnen över honom om saker båda glada och sorgliga han varit med om i huset. Tankar på grannar man lämnar att man vid varke flytt går in i en ny fas i sitt liv oskrivna lad vad kommer de att fyllas av. Minns fortfarande det hus vi köpte när vi blev tillsammans där vår pojkar föddes och växte upp. När vi sålde det gick vi in i en ny fas barnen hade flyttat hemifrån vi flyttade till ny plats nya jobb ja ett nytt liv som vi inte visste vad de skulle föra med
Ja så är det.
Tack för din kommentar.
Fia