Idag är ingen vanlig dag nä idag fyller min käre make och vän 60 år. Tänk att ha fått leva i 60 år det är fantastiskt. Han har alltid tränat och det säger han är bästa livförsäkringen. Denne man som jag älskar och beundrar. Hurra för honom idag.

Att vi träffades en dag för 30 år sedan på en marknad i Norrland. Han stog och sålde sandaler och jag och en kamrat var nyfikna på ”Latinos” för vi kunde Spanska.

Vi kom från två helt olika världar, vi talade inte samma språk i grunden och det blev många missförstånd och bråk under den första åren. Jag kom från Sverige, uppväxt i en småborgerlig miljö med en pappa som var läkare och mamma sjuksköterska. Hela vår familj var väldigt aktiva i pingstkyrkan. Sedan hade jag brutit mig loss under år som jag ej bodde hemma. Men allt under ens barndom präglar en. Jag utbildade mig till sjuksköterska. Jobbade ett år i Bolivia och kunde en hel del spanska när Jaime och jag träffades. När vi möttes stod jag inför ett vägskäl. Jag ville ta konsten på allvar. Och hade bestämt mig några månader innan att börja på målarskola. Där var jag när vi träffades. Jag hade också en stor längtan efter att få barn. Var trött på karlar som aldrig kunde bestämma sig för vad de ville med sina liv. Så jag hade nog tänkt skippa det här med att träffa någon man men barn ville jag ha!

Jaime är uppväxt i Chile där det är varmt året om. Ingen snö, bara regn när det är som kallast. Pappan jobbade fackligt och var socialist, han arbetade i hamnen i Valparaiso. Mamman var hemmafru och hade fött fyra barn när hon var 23 år gammal. Jaime gick det bra för i Chile. Han var idrottsman och blev som 15 åring Chilensk mästare på 400meter löpning. Han gick ut gymnasiet med toppbetyg och älskade landet. Han hade gått tre år på Agronom programmet på universitetet när kuppen var och Salvador Aliender störtades. Hela familjen var tvungna att fly till ett annat land. Pappan var på resa i USA när kuppen var annars skulle han ha blivit dödad.  Jaime kom som 21 åring till Sverige och ville helst bli klar med sina studier. Då på den tiden var inget betyg ifrån något annat land värt något utan man var tvungen att göra om allt på nytt. Så för Jaimes del skulle det innebära 10 års studier igen. Det orkade han inte då. Han ville jobba och tjäna pengar. Började att åka runt på marknader i hela Sverige och sälja Plysch affischer. Det gick som smör i solsken…När vi träffades hade han köpt ett skomakeri på ST Eriksgatan som han jobbade på. När han köpte skomakeriet visste han inget om skor eller skomakeri. Så det var tur att en stor del av kunderna var äldre. Han lagade om och om och om igen tills de blev bra. Jag tror att idag är han en av de skickligaste skomakare som finns. Det finns nog inget som han inte kan laga.

Ja där träffades vi från två olika världar och var förälskade.

Hur vi har klarat av att leva med varandra i med och motgång det känns väldigt stort just idag.

Att jag får stå vid hans sida och fira hans 60 års dag, att vi får ha varandra kanske lite till. Att få älska honom och bli älskad , det är stort.

Känner mig oerhört tacksam och glad

P6261408