Jag hade tänkt att skriva ett inlägg om hur vi mår efter att vi dag efter dag får höra om allt elände i världen. Det blir för tungt för oss att bära eftersom vi bara känner oss maktlösa när det är så lite vi kan göra.
Tänker på mamma- en gammal dam. I hennes värld finns inte världens lidande längre. Hon lever i sin egen värld och går mycket in i sig själv dit ingen kan gå. Hon vill mest veta om hur vi har det vi i familjen. Hur alla mår. Hon nämner oss vid namn och har full koll. Hon njuter när hon får en kopp kaffe och speciellt om den serveras ute på altanen. Fantastiska Rosstorp som gör så mycket fint för de äldre.
Jag tänker också barnen som gläds åt små saker. Att leka är det roligaste som finns. Lilla Leonore (barnbarn) 6 månader som just nu upptäcker världen. Allt precis allt är roligt och spännande. De vet inget utanför sin svär utan lever här och nu.
Det har vi att lära.
Att leva här och nu. Att göra något litet för någon annan människa. Det känns meningsfullt och bra.
