- Mamma satt ute i dagrummet när jag kom. Vi gick in på hennes rum och gjorde kaffe. Allt var som vanligt och vi pratade lite om ditt och datt. Vi talade också om Chile och hon kom ihåg lite. Sedan hände något märkligt! Vi ringde mammas syster och helt plötsligt visste inte mamma vem jag var. Oh det gjorde ont i mig. Även fast det bara var ett kort ögonblick så kändes det svårt. Det är som att mista sin mamma lite dag för dag och jag kan tänka mig att det är väldigt sorgligt med de som får dementa föräldrar då man förlorar sin förälder lite dag för dag.Mamma är glömsk och närminnet finns ej men hon brukar ha full koll på vem vi är. Detta med livets gång!
Min lilla mamma.
