Låter det tråkigt?

Förlåt mig!

ja vi säger det ofta om vi stöter i någon på bussen eller på gatan . Det var så hon började sin artikel i DN Insidan häromdagen om förlåtelse. En psykolog vid namn…….. Och jag håller bara med henne i allt hon skrev.

Att förlåta

är att bli befriad.

är att bli renad.

är att känna sig upprättad.

Att förlåta , inte bara om man stöter i någon, utan att kunna förlåta någon som har kränkt en. Att bli kränkt , det kan man bli på så ,många olika sätt. Genom att någon har slagit dig,  någon har stulit ifrån dig . Men det som är mest vanligt är att man sårar och kränker varandra genom fula ord. Eller någon närstående till dig som vet var du är mest sårbar och just där sticker han / hon in kniven(med ord) och vrider om och du får väldigt ont. Du känner dig kränkt och är arg och sårad, ledsen. Sen kommer hämnd behovet. Du kan  i tanken göra vad som helst för att såra den andre personen som har kränkt dig. Desto längre tiden går innan man gör upp desto mer biter hämnd känslan fast och till slut blir man bitter.

Och den personen som har gjort dig illa har vunnit 2 ggr för att nu är du också bitter och håller på att ätas upp inifrån.

Så skönt det då är att kunna be om förlåtelse. Eller om du inte har möjlighet att be om förlåtelse till personen. Att kunna i ditt inre känna att personen är förlåten. Då släpper känslan av hämnd -bitterhet som finns i dig.

Det händer något andligt i oss när vi ber om syndernas förlåtelse. Vi försöker vara goda människor men ändå känner vi att vi felar på ett eller det andra sättet. När vi ber om syndernas förlåtelse så öppnas det inne i oss för det andliga. Det är också en befrielse och en väg till att öppna upp för Guds kärlek i oss.

 

Så vill jag också tala om döden. Tv programmet för någon vecka sedan när en präst sa som intervjuades, att vi inte har tid för döden. Vi har inte tid att gå på begravningar pga att vi har köpt en resa eller vi har planerat in än det ena eller det andra.Har vi inte tid för det som är mest verkligt och nära oss? Döden finns ju med oss alltid och vilken minut som helst kan det vara min tur. Ibland tänker jag att de människor som lever för dagen är de som är lyckligast. De har förlorat många i sin närhet och de vet att det kan vara deras sista dag.

Jag tänker att dessa två saker är viktiga kanske det viktigaste i livet. Förlåtelsen och vårt förhållande till döden.