Det som är fantastiskt med att få vara konstnär är att du kan åka nästan till vilket land som helst i världen och arbeta med konst. Det kallas art in residens och innebär jobb plus att du får bo på ett konstnärs ställe.Du får vara bland konstnärer i landet och samarbeta. Ibland kostar det pengar och ibland ger de stipendium. Iallafall så brukar det vara billigt.
Jag älskar att resa och är väldigt nyfiken av mig. Jag har hunnit med att vara i Indien, Japan, Mexiko, Chile, Argentina och nu sist i Guatemala.Under hela min tid som konstnär har jag arbetat med frågor om relationer och också mycket runt kvinnan.
Så i Chile där jag var i våras under tre veckor som art in residens var mitt projekt kvinnor i arbete. och nu i Guatemala var det att se vem den Guatemalanska kvinnan är, jag tänkte då på Indianerna som är 80%.
Detta art in residens kände jag ej till utan hittade det på internet. Det lät otroligt bra och verkade vara seriöst. Lite dyrare än det brukar vara. Jag beslutade mig för att åka i November månad under16 dagar.
Innan min resa träffade jag Carina som är konstnär och barnmorska. Hon hade läst i någon barnmorsketidning om traditionella barnmorskor utan medicinsk utbildning just i Guatemala. De kallas Comadronas. Så ett av mina mål vara att få träffa en Comadrona och höra om deras arbete. I artikeln kunde man även läsa om deras bastu temascal där en del barn föds än idag.
Väl framme i Guatemala blev jag hämtad på flygplatsen som kändes tryggt och bra. Det kom en chaufför som körde mig till Garcia i staden Antigua. Jag var på plats klockan 23:00 . Chauffören hjälpte mig med att hitta en nyckel till en stor port och väl inne var det kolsvart! Jag tänkte hjälp var har jag kommit? Inte en människa där , ingen som ringde och frågade om resan. Till slut hittade jag ljusknappen och var på en innegård. Jag hittade mitt rum och kände mig helt bortkommen. Men detta är lite av Guatemala tänker jag nu efteråt. Det totala mörkret och mystiken i landet. Berg och dalar, en mer vild natur.
En timme senare kom nästa kvinna som också skulle vara som art in residens och då kändes allt mycket bättre och jag kunde komma till ro och sova. Nästa dag kom den tredje kvinnan. organisatören från Garcia hörde till slut av sig och tyckte att vi kunde installera oss själva i flera dagar innan vi skulle träffas. Det kändes bra att vi var tre kvinnor som kunde hjälpa varandra. Det som organisationen hjälpte oss med vara kontakter men inte så mycket mer.
Så utifrån våra olika projekt av vad vi ville se och göra så gjorde vi olika saker annars var vi tre mycket tillsammans.
Jag fick en kontakt med ett center dit de gravida kvinnorna kunde gå och få kontroller samt också föda sitt barn. Detta center låg i en annan by cirka 4 timmar bort.
Jag beställde en transport . Kollektiv trafik, bussar , tåg finns ej i landet utan om man vill åka någonstans så är det transporter i minibussar.
Vi åkte upp och ned i bergen till denna by -liten stad (SanJuan)som ligger vid en stor sjö. Det finns 12 byar runt sjön där det mest bor indianer som arbetar med att sälja sina vävar till turister. Runt sjön där byarna ligger är det också berg och vulkaner så detta landskap är otroligt vackert och det drar många turister.
Byn som jag bodde i var den största runt sjön.
Jag gick till avtalat möte till kliniken ”Huset för mödrar ”i Atitlan. Sjön heter Atitlan. Målet för dem är att indiankvinnorna ska komma till dem för kontroll för att minska risken för komplikationer. På kliniken arbetade 3 sjuksköterskor och 4 Comadronas. De i sin tur gör många hembesök uppe i bergen i de olika byarna hos kvinnorna.På kliniken fanns ultraljud, tillgång till en läkare på distans och de kunde även förlösas där.
Jag ville gärna träffa en Comadrona men de fick jag ej sa de.
Så väl inne i min by gick jag förbi en örtagård och gick in. Där träffade jag en kvinna som jag samtalade med länge. Det visade sig att hon var en Comadrona och hon började berätta om sitt arbete. Hon var även Shaman och vårt möte blev väldigt starkt. Det var som hennes händer ;brann; Hon gick runt till de gravida kvinnor som hon följde upp till förlossning. Det kunde vara långt bort. Hon hade ingen medicinsk utbildning utan sin erfarenhet. med hjälp av olika örter som hon gjorde krämer av så masserade hon kvinnorna. Barn som låg fel kunde hon genom massage få till rätt läge. De som inte mådde bra kunde hon ge någon annan ört. Hon berättade att de som blev Comadronas hade ett kall och hon fick det kallet när hon var 24 år. Hon utförde också olika ceremonier och gav andra öret som medicin när hon botade andra som Shaman. Hennes örtaträdgård innehöll många olika växter som var bra för en det ena eller andra.
Det som gjorde människor sjuka sa hon var dåliga energier och dem försökte hon bota människor ifrån. Och det stämmer ju. Ingen mår bra av att bära mörker inom sig.
Mitt andra möte i denna by var ett Maya museum.
Där berättade en kvinna om Maya kulturen , många seder används än idag som deras kalender, deras närhet till djuren och en hel del ceremonier som de utförde.
Hon visade mig en Comadrona som de hade grävt fram. Så denna tradition med Comadronas är från Maya tiden. Barnen föds fortfarande fast inte lika ofta som förr i en bastu som kallas Temascal. Det är i den bastun kvinnor samlas och badar bastu och har en stark gemenskap och sina rådslag.
Jag fick också reda på hur kvinnorna bär samhällena genom olika coperativ där medlemmarna organiserar sig genom att någon är försäljare, någon kontaktperson och andra väver dessa fantastiska vävar som de gör.När det går bra med försäljningen så lever de bra.
Männen arbetar fortfarande till stor del som dagavlönade arbetare och tjänar urdåligt samt förstör sina kroppar av hårt arbete långa dagar. Barnen går i skolan i bästa fall tills 12 år sedan kostar skolan mycket pengar.
Det finns få mycket rika människor som driver kaffeplantage, bomull och kakao.
Resten är relativt fattiga men har det bättre nu tack vare turismen. Det officiella språket är spanskan med det finns 20 olika stamspråk och många indianer kan fortfarande inte spanska.
Jag o min sida har nog aldrig varit så tacksam över att jag kan prata spanska för jag kunde verkligen tala med dessa kvinnor och fick ta del av deras historier.
När jag hade samlat alla intryck, fick jag kontakt med en grafik verkstad i staden där jag bodde. Där var det som jag hittade hem och fann andra lokala konstnärer.
Vi tre kvinnor från residensen gick dit och gjorde våra bilder från Guatemala.
Sen när jag kom hem har jag fortsatt och då kom dessa kvinnobilder med olika föremål på huvudet. Om du ser en Maya skulptur så har alla något på huvudet.
Skickar några bilder som du kan se här.
Jag det var historien från Guatemala. En intressant resa trots ett misslyckat residens som var under all kritik.
Jo jag måste också nämna att solen och värmen och all fågelsång var underbar.
Jag tänker att mystiken blir av allt underbart man ser under solens timmar till att det blir helt svart på natten och då finns det också mycket olika ljud som kan skrämma upp en.
Ville dela denna historia med dig.
Fia
