Som en skör tråd är livet.
Oftast vill vi inte se den, vi rusar på och tror att vi är odödliga.
Varje dag är en underbar gåva.
Hur ofta tänker jag den tanken och du!
Den här dagen är en ny dag med nya möjligheter. Den här dagen har en ny möjlighet att göra upp med någon som jag har otalt med.
Den här dagen är spännande för jag vet inte vad som ska hända, jag vet inte heller vem jag ska möta.
Även om jag planerar och har almanackan full, så är framtiden lika oviss.
När det händer något allvarligt som kan få livet att ta slut. Då är det som vi vaknar upp. Vi vill inte att det ska ta slut. Vill bara att allt ska vara som vanligt.
Min man, min älskade.
Kunde ha tagits ifrån oss. Det var skakigt under några dygn.
Oj vad jag har tänkt. Och varit rädd. ”Som en liten lort” som de säger i sagan Bröderna lejonhjärta.
Vi har varit omslutna i böner till Gud. Och många har visat sitt deltagande.
Sjukvården , alla som jobbar gör sitt bästa och de har hjälpt.
Men igentligen står vi inte över liv och död. Det är större, vi förstår inte.
Jag känner mig så tacksam, så liten och ödmjuk att vi har blivit hjälpta och jag önskar att vi ska få ha varandra många år till.
