Min Jaime kommenterade häromdagen att sjukskrivningarna i Sverige har ökat massor pga stress och utmattning.

Hur kommer det sig att vi Svenskar känner oss mer stressade idag? Och maximal stress utan återhämtning leder till utmattningssyndrom.

Jag har själv gått igenom flera utmattnings tillfällen pga av stress. Så jag vet hur det känns. Det är en sak att vara sjuk och ta sig tillbaka igen. Men det absolut svåraste är att acceptera att man aldrig blir den samme igen. Hjärnan känner av stress tidigt och så fort man gör för mycket så får man symtom. Så livet bör läras om, att ta det lugnare. Det är lättare sagt än gjort.

Jag tänker att en sak som gör oss stressade är allt planerande. Vi blir upplåsta och när almanackan är full så finns det inga luckor kvar av spontanitet. Varför vill vi fylla våra almanackor med aktiviteter? Är det rädsla för ensamhet? Är det rädsla för att vara uttråkad? Är det för att vi vill vara attraktiva? visa hur mycket roligt vi gör?

Vad spelar sociala aktiviteter för roll? Hur ofta lägger vi ut de dagar när livet inte är så kul, när vi känner oss eländiga och ensamma? Det är väldigt få personer som vågar eller vill visa sina svaga sidor. Eller en kamrat som sa till mig att hen ville absolut inte läsa om mina tråkigheter.

Ja det är nog rätt att inte vara för öppen, det kan skada mer än det gör nytta.

Vi vet att stress inte är bra och stressen måste brytas. Så vad kan vi göra?

Det här är saker som jag tränar på att göra för att minska min stress.

Springa långsamt på samma plats varje dag.

Meditation 10 minuter av andning in och ut.

Positivt tänkande, tacka för en ny dag. Jag tackar Gud för livet och att ha fått ytterligare en dag.

Att försöka lämna mycket tomt i almanackan så det finns tid att göra saker som är spontana eller att inte göra något alls.

Inte titta varje dag på nyheter och fyllas av allt negativt som jag inte kan göra något åt.

Återhämtning.

Vad gör du för att minska stressen? Berätta gärna.